Vad som har hänt är inte riktigt klart. Ägaren tog tag i den och då såg den ut så här. Han ställde frågan till sin fru. ”Älskling, vad har hänt med min Rolex?” Frågetecknen och höjda ögonbryn följde tillsammans med svaret. ”Alltså, det är din klocka! Hur skall jag kunna veta det?” Nu är det inte viktigt för mitt jobb. Det var bara en lite rolig konversation mellan herrn och frun i huset. 
Smällen måste dock ha tagit direkt på glaset och inget annat. För jag kunde inte se någon skada på själva glasringen.
När man får in en klocka som ser ut så här så måste man vara extremt försiktig. Och eftersom det är en Rolex dessutom så minimerar det ju inte förfarandet direkt. En klocka där jag måste vara mycket försiktig för att inte repa urtavlan med det krossade glaset. Missförstå mig inte nu. Jag är alltid extremt försiktig i alla lägen på alla klockor. Men nu handlade det om tavla och visare till en Rolex. Och de är varken lätta eller billiga att få tag på om man inte har en hotline direkt till Rolex. Visst, det kan redan finnas skador efter smällen. Men man vill ju inte åsaka mer skador i onödan. Och då tänker kanske ni, som är lite insatta i alla fall, att det är väl bara att ta ut urverket först. Men så enkelt är det inte med denna modell och flera andra modeller av Rolex. För att få ut urverket så måste man nämligen vrida på urverket ca 45 grader i boetten. Och det skulle innebära att det krossade glaset kan repa urtavla och visare medan jag vrider på urverket. Den flisa som ni ser har lossnat helt är nämligen inklilad mellan sekundvisaren och minutvisaren i ena änden och ligger mot tavlan i andra änden. Och det kan även vara mer som tar i någonstans.
Nu hade jag lite tur i oturen. Denna klocka hade nämligen inte rätt glas. Det skall inte vara ett safirglas på denna klocka. Det skall vara ett akrylglas. Referensen på denna klocka är 16030. Och 1981, som denna klocka är från, så hade man inte safirglas på dem. Det kom senare i slutet på 80-talet. Så här har man pressat in ett glas tillsammans med en glaspackning som inte hör hemma här. Det här kommer jag förövrigt korrigera genom att sätta dit rätt glas i klockan. Rätt skall vara rätt. Men som sagt. I detta fall gav det mig en fördel. Eftersom glaset sitter fast endast i glasringen så kan jag helt enkelt ta loss den först. Men det här skulle i vilket fall som helst kräva både mod, försiktighet och en riktigt bra bakgrundsmusik. För det är ju så att det alltid går en musiklista från Spotify när jag sitter vid arbetsbänken. Så vi börjar från framsidan denna gång. Glasringen, bezel på engelska, tar jag bort med ett verktyg med fyra ”knivar”. Dessa knivar trycks in mellan boett och ring och på det sätter trycker loss ringen med hjälp av knivarna som agerar kilar.
Och med ringen borttagen, och det mesta av glaset som följde med, så var det dags att börja syna skadan ordentligt. Den flisa som jag tidigare pratade om satt fortfarande fastklilad lite. Men när jag vände på klockan en gång till så lossnade den. Och vet ni vad? Då började klockan gå igen. Det här var något som jag hade varit orolig för. Om klockan nu fått sig en ordentlig smäll, hur ser det då ut i urverket för övrigt? Kan det vara mer som gått sönder i smällen? Och när urverket började ticka igen efter jag fått bort flisan så kändes det som en liten lättnad i alla fall. Visst, det kan finnas skador som bara visar sig på gången. Men det såg mer lovande ut än innan i alla fall. En stor lättnad och jag belönade mig själv med en espresso. Nu kan jag äntligen vända på klockan och ta loss boettlocket samt plocka ut urverket.
Det första jag ser då är att rotoraxeln någon gång har varit väldigt glapp. Man kan se på bryggorna under att det skrapat i lite. Men det var inte alarmerande längre så axeln har helt klart bytts. Nu har jag axlar liggandes om det skulle behövas. Men det gjorde det inte här. Jag bytte dock det clip som håller rotorn på plats. Det var av den gamla typen och har en förmåga att sitta förhållandevis löst. Nu slits inte den axeln lika fort på ett 30xx som på ett 31xx. Detta på grund av att godset i rotorn på 30xx inte är lika tjockt. Så hävarmskraften blir inte lika stor. Det här ändrade man på 31xx. Och det var för att godset på rotorn helt enkelt var för tunnt på den tidigare serien. Och rotorn sprack ibland mellan de urfrästa mönstren. Dessa urfräsningar är för övrigt väl igenomtänkta när det gäller design. Man ser texten på automatbryggan under. Rolex SA, Genève, 3035 mm. Nu var denna rotor helt ok. Jag såg inga sprickor i godset. Och det kändes också extra skönt eftersom klockan har fått sig en ordentlig smäll och då kan det lätt hända att godset spricker.
I övrigt hittade jag inga andra konstigheter när jag tog isär urverket. Och det kändes också skönt. Så det var bara att köra alla delar i rengöringen och hoppas att inga överraskningar dyker upp när jag satt ihop urverket igen. Även huvudfjädern såg bra ut. Den var plan och hade inga avvikande knyckar på sig. Jag brukar ju ta en bild på det öppnade fjäderhuset. Men det slog mig att jag kanske inte har visat en bild på fjädern när man tagit ur den ur sitt hus. Förr i tiden så hade fjädern formen av en spiral även när den var lös. Men man kom så småningom på att om grundformen på den hade formen av ett S i stället så gav det mer kraft även när fjädern började dra ur sig i urverket. Lite genialiskt faktiskt. Och när det gäller bland annat Rolex så har man tagit detta ett steg till. Den yttre änden är väldigt snirklig även där. Den ser ut som ett S men med motsatta spiraler i båda ändarna. Se bifogad bild. Och detta hjälper verkligen. Efter 24 timmars gång efter full uppdragning så hade amplituden bara sjunkit 15 grader. Riktigt bra.
Men nu var det dags att sätta ihop urverket igen. Alla delar var rengjorda. Vissa delar behandlade med epilame för att hålla oljan på plats. Stenarna till balansen var ihoplagda igen samt fjädern hade fått krypa in i sitt hus igen. Allt var förberett för att få ett så bra flyt med monteringen som möjligt. Det är så jag jobbar och vill ha det. Test av funktionsgrupperna först som vanligt. Allt såg ok ut. Denna serie av urverk har dock en lite ovanlig lösning som sitter på balansbryggan. Det är en extra skruv som reglerar höjdluften för balanshjulet. Och så fort man tar loss balansbryggan sitter den helt löst och kan röra på sig. Och det gör den alltid lite. Så har man lossat på balansen på denna serie av urverk så MÅSTE man kontrollera höjdluften när man lägger dit den igen. Och det här är mitt förfarande i detta läge. Jag lägger dit balansen. Sedan skruvar jag dit skruven som håller fast bryggan. Men bara så det precis tar emot. Ingen extra kraft alls. Sedan kollar jag om balanshjulet oscillerar. Om den inte gör det så släpper jag aningen på skruven som håller fast bryggan. Sedan skruvar jag ned den blåa skruven som reglerar höjdluften. Efter det skruvar jag åt skruven lite igen som håller fast bryggan. Så håller jag på tills jag hittat punkten då balansen precis börjar oscillera. Då ger jag skruven för höjdluften aaaaaningen till. Då vet jag att jag hittat rätt. Och om balansen oscillerar direkt när jag lägger dit balansen så gör jag tvärt om för att hitta punkten då den slutar att oscillera. Och jag kan inte uttrycka mig noggrannare än att detta måste man göra så fort man tar av balansen från denna serie av urverk. Lite extra jobb. Men gör man så här kommer man få en perfekt höjdluft för balanshjulet.
Så när jag slutligt la dit balansen balansen hur gick då urverket? Jo men det gick bra. Beat error var 0.7. Under det värde på 1 som man brukar använda som referens. Men eftersom detta är ett urverk där man förhållandevis enkelt kan ändra beat error så gjorde jag självklart det. 0,1 blev slutvärdet. Men urverket gick ca 20 sekunder för sakta. Och så kan vi ju inte ha det på en Rolex med ett 3035. Och om nu beat error är ganska enkelt att ändra så är gången inte riktigt lika enkel. Detta urverk tillsammans med en del andra från Rolex har vad man kallar för en ”free sprung balance spring”. Den arbetar med sin hela längd hela tiden. Det finns inga ruckningsstift för att reglera den arbetande längden på balansfjädern. Så justeringen sker i stället genom att ändra tyngdpunkten för balanshjulet. Det har vikter som man ändrar positionen på för att ändra gången. Flyttar man vikterna in mot balansaxel så går klockan snabbare och tvärt om. Och självklart krävs det ett speciellt verktyg för detta. 
Googla microstella så ser ni hur det ser ut. Så det var bara att skrida till verket. 20 sekunder skulle hämtas hem. Det finns fyra av dessa justerbara vikter. Två större och två mindre. Verktyget har en gradering på sig. Skruvar man på de större vikterna så ger en markering 2 sekunder på gången. De mindre vikterna ger 1 sekund. Men här är det väldigt viktigt att man tar lika mycket på de motstående vikterna. Annars får man obalans på balanshjulet och då dyker andra problem upp. Dessutom så trär man på detta verktyg när balansen sitter på plats. Så man får vara ytterst försiktig så man inte slinter. Då kan man kröka eller till och med ha av tapparna på balansaxeln.
Men efter att justerat vikterna så mycket som behövdes så går urverket bra igen. Dessutom i alla positioner som det är certifierat för. Det är ju trots allt certifierat för COSC. Och det var inte förrän nu som jag verkligen kunde konstatera att den okända smällen som klockan fått inte hade påverkat urverket särskilt. Mungiporna gav sig som vanligt upp ända till öronen. 
Boetten fick sig en rengöring som vanligt och nytt glas sattes på plats. Rätt glas denna gång. Visst, smällen som krossade det tidigare glaset hade orsakat några små skador på tavla och visare. Men det kunde ha varit mycket värre. Så slutet gott allting gott. Klockan har varit med om en kraftig smäll och visar sina sår från den. Är det ändå inte lite charmigt? Lite som en ”war hero”. Även om den inte minns hur det gick till.
