Omega Seamaster och mitt Omegahjärta klappar som vanligt lite kraftigare. Och det är en väldigt snygg sådan. Jag bara kände att jag var tvungen att lägga upp denna även fast den inte riktigt är klar än.

Den här klockan tillhör en nyvunnen bekantskap. Personen har fått den av sin far som i sin tur fick den från sin far. Sånt gillar jag. Klockor skall passeras ned i släkten. Vad påminner om tidigare generationer bättre än en klocka som bärs på armen? En klocka som man som barn såg sin mamma eller pappa bära. Jag lämnade faktiskt över en Tissot idag, som fått en service, till en äldre herre. Han skulle ge den till sin son.

Denna Omega gick när jag fick den till mig. Urverket är ett Omega 591 och serienumret daterar den till ca 1959-60. Men det fanns problem med den. Det största problemet var att lagerbanan på rotorn, som är en del av den automatiska uppdragningen, var väldigt sliten. Felbeskrivningen från kunden var ”sned rotor”. Slitaget var så pass stort så att rotorn skrapade i den underliggande plattan. Vad som händer då, förutom att det blir märken, är att det skrapas av material som ger sig iväg ut i urverket och skapar andra problem såsom tröghet och onödigt slitage. Det ser även ut som om någon har försökt att åtgärda rotorn vilket, förutom märken på översidan av lagerbanan, resulterat i att hjulet på undersidan inte sitter helt fast. Nu visade det sig att det var inte helt lätt att hitta en rotor till detta urverk. Och hittade man en så svimmade man nästan av priset. Så vi kom överens om att jag skulle serva urverket exklusive automatiken för att se hur den går. Den hade nämligen ett litet problem till och det var ett lite för stort glapp i bryggans lagerbana för axeln till fjäderhuset. Så vi ville se hur den presterade utan att åtgärda detta. Det här urverket går nämligen utmärkt att använda utan automatiken. Man drar bara upp den som en vanlig manuell klocka.

Och här är där jag verkligen blev imponerad av ett urverk med kvalité. Sa jag att jag gillade Omega? 😉 Efter service så går den bättre än jag någonsin hade förväntat mig. Den håller sig lätt inom COSC (certifieringen för kronometrar). Så vi får se vad ägaren bestämmer sig för till slut. Om det tar för lång tid att hitta en rotor så kanske ägaren väljer att tillsvidare använda den ändå. Att lägga automatiken och rotorn på plats vid ett senare tillfälle är ett väldigt litet ingrepp. Jag behöver nog inte ens ta ur urverket ur boetten för detta.