Omegorna radar upp sig.
Denna gång kort och gott en Omega utan speciellt modellnamn. Och den är faktiskt nästan 90 år. Urverket är ett Omega 26.5SOBT2 och serienummret daterar den till 1934. Urtavlan är snyggt patinerad och siffror och index är i gott skick. Det är en riktigt snygg snart 90-åring.
Felbeskrivningen löd kort och gott ”går ej”. Sedan hade någon med fullkomlig avsaknad av känsla och stil satt på ett alldeles för högt glas. Det såg förskräckligt ut. Ägaren hade lämnat in den någonstans och fick tillbaka den med detta glas som förstörde en del av utseendet. Troligtvis har det suttit ett väldigt lågt glas original. Typ ett savonnette som ofta sitter på fickur. Nu hade jag inget sådant. Men jag har mina knep. Jag tog ett glas som hade något för stor diameter. Klockan skulle ha ett som var ca 25,8mm. Jag tog fram ett som var 26,1. Vissa typer av klockglas är nämligen något koniska närmast boetten. Sedan tog jag fram ett 800 slippapper och började slipa ned den nedre kanten på glaset. På detta sätt gjorde jag två flugor på smällen genom att få ett lägre glas samt diametern minskade så att det passade boettringen. Jag avslutade med ett 3000 papper.
För övrigt så blev det lite mer jobb än jag hade räknat med. Det visade sig att klockan var fuktskadad och det var ingen vacker syn när jag lyfte på urtavlan. Bara rengöringen tog närmare tre timmar. Det brukar normalt ta en timme. Men vad gör man inte för en nästan 90-årig vacker dam. När jag sedan satte ihop den så gick den faktiskt hyfsat bra… …i någon dag. Sedan sjönk amplituden drastiskt till den till den slut stannade. Frustrerande! Först kikade jag om något tog i någonstans. Men jag kunde inte se något. Sedan tog jag en ordentlig titt på ankarets gång. Och här tyckte jag mig se att utgångsstenen släppte taget lite för tidigt om gånghjulet. Suck! Det är lite krångligt att justera. Stenarna sitter fast med shellack på ankaret. Så man får värma upp den så shellacken smälter och sedan justera stenen längdmässigt. Typ 1/10-dels mm eller vad som nu krävs. MEN! Nu visade det sig att det var falsklarm. Det hade faktiskt letat sig in lite smuts och fastnat i oljan på den nedre kanten av stenen. Nästan omöjligt att se men ack så felframkallande (är detta ett ord?). Det ultimata vore att sitta i ett utrymme med lite övertryck. Sedan skall inluften vara noggrant filtrerad. Nu har jag det inte så. Så jag får i stället vara vaksam för eventuella dammkorn mm.
Ett annat problem jag hittade var att magnetism hade letat sig in i urverket. Det är inte ovanligt. Man använder en avmagnitiserare på hela urverket för att fixa detta. Men denna gång hjälpte det inte. När jag tog loss balanshjulet från bryggan så såg jag riktigt hur balansfjädern klamrade sig fast vid ekrarna på balanshjulet. Nu kan man inte köra avmagnitiserare på bara hjulet med fjädern på plats. Då skulle den sköra och yttersta tunna fjädern få fullkomligt spatt och skaka sönder. Min förhoppning här var att det var själva balanshjulet som hade blivit magnetiskt. Så jag krängde av fjädern från balanshjulet. Sedan mätte jag upp både fjädern och hjulet med en app på mobilen. Det är ju faktiskt så att moderna mobiler har en funktion för att känna av magnetism i och med kompassfunktionen. Och jag hade lite tur. Det var balanshjulet som var boven. Så ett par extra vändor med avmagnitiseraren så var det löst. Jag fick även justera balansfjädern lite för den drog åt ett håll. Den vilade inte ordentligt mellan timing pins och det yttre fästet för fjädern föll inte på plats som det skulle.
Men nu går klockan som sig bör igen. Visst, det är ett 90 år gammalt ur så man skall inte förvänta sig mirakel. Dessutom så var den fuktskadad. Men den verkar hålla sig inom en halvminut om dygnet åt vardera hållet om man bär den eller den ligger stilla med urtavlan upp. Jag tar det som en vinst.
Jag vet att ägaren tycker väldigt mycket om denna klocka. Och det gör jag också. Den är så himla snygg med sin patinerade urtavla och blånade visare. Jag hoppas den får uppleva sin 100-årsdag och att den fortfarande går då. Bara den får en service om ca fem år så skall det nog inte vara något problem.
