Ja faktiskt. Fast ändå inte. Det var en klocka som ofta såldes via postorder och har på det sättet fått lite dåligt rykte som de absolut inte förtjänar. Självklart var den inte Svensktillverkad. Man köpte urverk och boetter från Schweiz och lanserade dem som Lagonda i Sverige. Tydligen brydde man sig inte alls om att det fanns en fin bil som redan hette så.

Jag tycker denna är en riktig snygging. Tavlan är ju jättevacker. Och faktum är att de var oftast snygga. Särskilt på 50 och 60-talet. Urverket i denna är ett AS 1604. Det har 21 stenar och motstenar på samtliga axlar på gånghjulen. Det innebär att det ligger en sten ovanpå den hålsten som änden på axeln går igenom. På detta sätt så minimerar man det som på engelska kallas för ”end shake”. Alltså att hjulet inte kan glappa upp eller ned och därmed erhålla en stabilare gång. Men det finns en risk med detta. Klockan blir känsligare för stötar om stenarna inte har en fjäderbricka ovanpå motstenen. Och det har inte denna mer än på balansaxeln. Så tappar man den i golvet eller att den får en smäll på något annat sätt på så är risken högre att änden på axeln går av eller att stenen spricker. Nu väger i och för sig inte gånghjulen lika mycket som balanshjulet så risken är inte jättehög.

Servicemässigt så är det en del extra fipplande med dessa motstenar. Det tar mycket längre tid att både plocka isär, rengöra och olja dessa. Dessutom så är skruvarna till dessa väldigt små. När man oljar en sten som inte har en motsten så gör man det efter man lagt på bryggan över hjulen. En liten dutt och det är klart. När det är en motsten inblandat så görs det innan den sätts på plats. Och dessa skall helst först behandlas med en vätska som heter Epilam. Epilam gör att oljan drar ihop sig på behandlade ytor och håller sig lättare kvar på den plats där den skall vara. Epilam är dessutom svindyr och enormt flyktig. Så man får jobba snabbt när man öppnar sin behållare med vätskan. Egentligen skall man ha vätskan i en timglasformad flaska så man inte ger den så stor chans att dunsta bort. Man stoppar då ned sina delar som skall behandlas i en liten korg i den övre delen på flaskan. Skruvar på locket och vänder på flaskan några gånger. Men dessa flaskor kostar ett par tusen kronor!?! Så om jag känner någon glasblåsare så är det här ett tips att tjäna lite extra pengar. 😉

Klockan tillhör en bekant till mig. Han hade precis köpt den när den kom till mig. Den var ordentligt skitig i verket och gick knappt alls. Men efter service så går den väldigt bra igen. Jag fick justera beat error lite. Det är värdet som felar när balanshjulet svänger åt ena respektive andra hållet. Det skall optimalt vara noll men man godtar värden under en millisekund. På många klockor så är det ganska enkelt att justera detta. Man flyttar bara en arm som sitter fast i den yttre änden på balansfjädern. Detta urverk hade dock inte en flyttbar arm. Då får man i stället plocka loss balanshjulet och dess fjäder från balansbryggan och sedan skruva på den ring där balansfjäderns inre fäste sitter. Det är ganska mycket mer fipplande och det kräver ofta flera försök innan man hittat rätt läge. Men efter två försök så hade jag fått ned den till 0,6 mot 2,3 när jag började. Det är godtagbart. Jag har även bytt ut glaset till ett nytt. Det gamla hade en spricka mellan kl 1 och kl 2 och var också rätt repigt. Det hade nog gått att rädda om inte sprickan hade funnits men som sagt, det blev ett nytt. Och till sist måste jag säga att förra ägaren inte direkt brydde sig om att rengöra boetten. All DNA som satt där hade räckt till att skapa tusentals nya kopior av honom/henne. Urk! Så den fick bada ordentligt i ultraljudstvätten så den blev fin igen. Den fick även låna ett svart armband för fototillfället.