Jag har skrivit om denna klocka innan. Och jag skall ärligt säga att jag funderade på att sälja denna ett par månader efter jag hade servat den. Troligtvis för att den inte fått så mycket armtid som den förtjänar. För det gör den verkligen. För det första så går den mycket bra. Jag menar riktigt bra. Vi pratar en sekund eller två per dygn i avvikelse. Helt galet bra för en klocka som börjar närma sig 60 år. Serienummret daterar den till 1968. Och för det andra så är den ju faktiskt riktigt snygg. Jag var bara tvungen att ge den lite tid (pun intended).
Vad som lyfter denna klocka lite extra är något så enkelt som spännringen i glaset. Normalt om boetten är stål så brukar denna ring också vara i stål. Men här har man varit lite kreativ i det estetiska tänkandet. Ringen är nämligen guldfärgad för att matcha index och visare. Jag har sett många bilder på likadana klockor. Men ingen med en guldfärgad ring. Skulle jag gissa så är det inte original. Någon fick helt enkelt en idé. Och den var brilliant.
För några dagar sedan byte jag armband på den. Och här hände något. Jag insåg att denna klocka kan jag aldrig sälja. Den är för snygg och går för bra för att jag skall göra mig av med den. Dessutom fick jag den av en bekant som ägt den sedan den var ny. Den hade legat och skräpat i någon låda hos honom i alltför många år och han tyckte det var bättre att den fick gå vidare med orden ”ta väl hand om den”.
Så det måste jag ju göra. Att jag ens kom på tanken att eventuellt sälja den är ju helt galen. Fy på mig! Så idag fick den följa med ut på tur. Och det kommer ske oftare i fortsättningen. För vem vill inte bära en gammal mekanisk klocka som i det närmaste går perfekt? Jag har mognat och tänkt om. Det här är helt klart en av mina nya favoriter.
