Historien om Doxa startade 1880 i staden Le Locle, Schweiz. Ni har säkert hört talas om denna stad tidigare om ni läser mina inlägg frekvent. Denna stad var mer eller mindre ett mekka när det gäller urmakeri. Väldigt många stora namn började sin resa i denna region vid Jurabergen. Någon gång måste jag bara besöka denna heliga mark i Schweiz för att insupa dess historia. Jag måste dock komma ihåg att ta med mig munskydd. Inte på grund av en eventuell smittrisk. Utan mer som ett dräggelskydd. 
Ok, tillbaka till Doxa. Redan vid tolv års ålder så började Georges Ducommun som lärling hos en väletablerad urmakare. Georges var ett av 13 barn i familjen. Och familjen Ducommun hade det inte så gott ställt så barnen fick tidigt bidra med inkomst till familjen. Georges sinne för hårt arbete, precision och intresse för mekanik var som klippt och skuren för urmakaryrket. Georges skapade sig ett ryckte om att vara påhittig, noggran, snabb och inte minst ett driv för att alltid leverera 100% service. Han kunde gå till fots i ett par mil bara för att leverera en klocka. Med det sagt så var han aldrig helt nöjd. Han strävade alltid framåt.
Och 1889 var året då han klev ur sin trygga bubbla för att starta eget. För då startade han Georges Ducommun, Fabriques Doxa. Han var då 21 år gammal. Doxa är förövrigt det grekiska ordet för ära. Det säger en del om hans mål. Och rycktet om hans hantverk spred sig snabbt utanför regionen runt Jura. Senare i den snabbt växande bilindustrin så blev Doxa en faktor att räkna med. 1907 så lämnade man in ett patent för en åttadagarsklocka. Alltså en klocka som gick i hela åtta dagar på en full uppdragning. Denna klocka letade sig även in i tävlingsbilar. Den blev bland annat standard i Bugattis tävlingsbilar. Och det bara fortsatte med instrumentpanelsplacerade klockor i andra markfordon samt båtar och flygplan. Man levererade även dessa klockor till tyska militären under första världskriget. Georges gick bort 1936. Och rodret på företaget togs över av svärsonen Jacques Nardin. Känner ni igen det efternamnet? Det här var nämligen ingen annan än Ulysse Nardins barnbarn. Jag har skrivit om Ulysse i ett tidigare inlägg. Doxa fortsatte att leverera klockor till den tyska militären under andra världskriget bland annat i form av kronografer till piloter.
Ett stort steg för Doxa var när de i slutet på 60-talet gav sig in på att göra dykare. Och här konsulterade man bland annat ingen annan än självaste Jacques Cousteau. Klockan i fråga fick kort och gott namnet Sub. Eller Sub 300 om man nu vill. Den hade en orange urtavla för kontrastens skull så den skulle synas bättre i de mörka vattnen. Och denna färg på tavlan blev ett kännetecken för dessa klockor av Doxa. Och även fast jag inte är en stor fan av dykare så skulle jag faktiskt kunna tänka mig en tidig sådan på grund av dess historia.
1968 så började man dock känna konkurrensen på allvar på marknaden. Så man anslöt sig till den välkända grupperingen ASUAG. En av de två största grupperingarna vid denna tid. Här hamnade man i en avdelning tillsammans med Ernest Borel och Cyma. Avdelningen fick namnet Synchron. Så en sak är säker. Denna klocka som inlägget handlar om kan inte vara äldre än från 1968. Den andra stora grupperingen vid den här tiden var SSIH. Och om ni inte känner till vad det blev av dessa stora rivalerande grupperingar när de gick ihop 1983 så får ni allt gå och ställa er i skamvrån med dumstruten på. Tio år senare så köptes Doxa upp av Aubey Frères SA. Och 1997 så landade man till slut hos familjen Jenny där de fortfarande finns.
Oj, det blev mycket prat om historia i detta inlägg. Vi kanske skall prata om klockan i fråga också. Jag gillar denna klocka. Men skall jag vara ärlig så har jag åsikter om texten ”by Synchron”. Jag förstår värdet i marknadsföringen vid denna tid. Men det ser trist ut på tavlan. Dessutom så är just ordet ”by” inget som bidrar till någon fördel. Jag kan faktiskt tycka det blir lite fånigt. Och det gäller alla typer av företagsamhet. Ordet ”by” känns alltid lite som om man inte kan/får stå på egna ben. Tänk er själva om Bugatti efter 1998 skulle börjat skriva ”Bugatti by Volkswagen” på sina bilar. Och jag kan känna det samma för Doxa. Det är ett anrikt märke som verkligen kan stå på egna ben. Däremot kan jag faktiskt tycka att loggan passar in. Den är lite fyndig för den är inte Doxaspecifik. Detta är en logga för Synchron. Den består av tre delar i en sammanslagen homogen form. Och som ni kanske kommer ihåg så bestod ju Synchron av tre olika märken vilka alla delade denna logga en tid. Och det är faktiskt en snygg klocka. Den snygga urtavlan med ett mönster av sunburst tillsammans med de diskreta timindexen och visarna samt inga minutindex är galant.
Urverket är ett Synchron 41 vilket i grunden är ett ETA 2750. Urverket hade dålig ork när klockan kom till mig. Men allt som behövdes var faktiskt bara en service. Rengöring och ny olja gör ofta underverk för gamla klockor. Jag fick dock justera lagerbanan för fjäderhusets axel i dess brygga. Ett vanligt ingrepp på gamla urverk. Kraften i ett urverk är helt enkelt som störst där och det sliter ned lagerbanan om urverket inte servas som det skall. Men efter service och detta ingrepp så går den väldigt bra. Så det kommer kännas riktigt bra att återlämna den till ägeran. För jag är lite som Georges. Jag strävar alltid efter att få det så bra som jag bara kan med de förutsättningar som jag har tillgång till. Gärna lite till om det går.
