Jag har säkert skrivit om historien om Atlantic tidigare. Men det kan vara ett tag sedan så vi repeterar väl lite.
Grunden till företaget skapades av Eduard Kummer 1888 i Bettlach. En liten by i Schweiz inte så långt från Grenchen. Kummer var född 1845. 26:e mars för att vara exakt. Han jobbade många år som lärling och studerade vidare i Jura. När han kom tillbaka till sin hemby så var han en kvalificerad mästare i urmakarteknik. Master of horology. Han blev snabbt erkänd i byn och fick stort stöd för sitt framtida arbete. Och han blev en av grundstenarna inom Schweizisk urmakarhistoria. När han startade sitt företag så hade han 1888 ca 15-20 anställda. Företaget hette så EKB som stod för Eduard Kummer Bettlach. Man tillverkade delar till bland annat Longines, Certina och många fler. Och i slutet på 1800-talet var man redan 720 man starka. Även fast Kummer var väldigt traditionell av sig så strävade han ständigt efter att utveckla urmakarindustrin. På den här tiden jobbade man 11 timmar om dagen sex dagar i veckan. Det fans ingen betald semester eller bonusar. Det tog ända till 1937 då man fick sex dagars betald semester per år.
De första klockorna med namnet Atlantic kom ut 1932 och hade en sextant som logga. Den hängde med länge. 1960 så tog man fram något som man kallade för speed switch. Det var en konstruktion i kalenderdelen som möjliggjorde en mycket snabbare lösning för att växla daum. Ca 50 gånger snabbare än tidigare. Om man tittar på deras flaggskepp så hade de ofta texten Worldmaster på urtavlan. 1953 var året som man bytte namn på företaget till Atlantic Watch Ltd. Och det är faktiskt så att företaget existerar än idag. Jag gillar verkligen Atlantic. De gjorde väldigt snygga klockor från den tiden som jag gillar klockor ifrån. Typ 40-50-60-tal. Och tavlorna var väldigt vackra. Det satt även bra urverk i dem från sen hör tiden. Ofta AS, ETA med flera.
Men nu till denna klocka. Jag skulle gissa att den är ca 75-80 år gammal med tanke på urverket. Även denna har jag fått av en bekant för några år sedan. Den var fulldragen och gick inte. Och när jag väl öppnade upp den så blev jag lite förvånad att balanshjulet rörde sig så lätt. Det betyder att kraften inte når fram alls till balanshjulet. Men jag såg också att gånghaken inte rörde sig när jag vickade lite på urverket så balansen rörde sig. Så jag misstänkte att liverstenen var trasig eller borta. Men när jag tog av balansen och vände upp och ned på den på arbetsytan så såg jag att hela liverrullen (roller table) saknades helt. Inte så konstigt att urverket inte ville gå. På liverrullen sitter nämligen liverstenen. Eller gångstenen som jag ibland kallar den. Det är den som är länken mellan att överföra kraften från haken till balansen. Stor suck. Men jag skruvade i alla fall isär hela urverket för att se hur resten mådde. Och så har klockan legat i ett par år. Jag har funderat på den lite då och då men aldrig tagit tag i den.
Men till slut fick det vara nog. För jag gillar verkligen den här klockan även fast tavlan inte är i toppskick. Så för någon månad sedan beställde jag en ny balans. Det var enklast. En ”complete balance” innehåller för övrigt balanshjul, balansaxel, balansfjädern och liverrulle med sin liversten. Och jag köpte en så kallad NOS. New Old Stock. Alltså en del från när det begav sig som aldrig använts och ligger kvar i sin förpackning. I samma veva så körde jag resterande delar i rengöringen så att allt var förberett tills balansen anlände. Jag kunde vid detta tillfälle ha tjuvstartat och satt ihop resten av urverket. För balansen är ju bland det sista man sätter dit. Men jag gjorde inte det. Jag ville göra allt i ett svep.
Och så kom dagen då balansen sök upp. Denna gång var avsändarlandet Grekland. Man har snart köpt delar från halva jordklotet snart. Och denna leverantör hade skickat med en extra del. En uppdragsaxel till detta urverk. Urverket är för övrigt ett ETA 735. Inte för att jag behövde den men det var en fin gest. Sådana leverantörer sparar man gärna bland länkarna. Vad vi kan se på detta urverk så står det Fortis på verkbryggan. Det är ju en annan klocktillverkare. Inget konstigt med det i sig självt. Men i denna klocka så blev dit lite besynnerligt. Jag har inte hittat några uppgifter om att Atlantic eller Fortis haft sina påsar ihop. Så antingen så har denna klocka fått ett donatorverk i sig någon gång. Det kan vara troligt att det är så. Det syns ju på tavlan att denna klocka sett fukt någon gång i tiden. Eller så har man helt enkelt tagit en brygga från ett annat urverk. Nu spelar det ingen roll vilket. Jag bryr mig inte i detta fall.
Det det var en del till som jag behövde byta. Och det var huvudfjädern. Den var av den gamla typen av kolstål och den har säkert hängt med sedan begynnelsen. Men jag hade en passande på lager så det var inga problem. Så nu var det äntligen dags att skrida till verket. Pun intended. Den första testen jag gör för att se att balansen oscillerar som den skall. Och här tog det stopp. Den ville knappt röra på sig. Och det var vid det här tillfället jag kom på att detta urverk har figurerat i två varianter. Utan och med stötdämpning. Så det kan skilja lite på balansen på dessa lösningar. Så troligtvis hade jag fått tag på en balans avsedd för ett urverk utan stötdämpning för balansen. Så i det här läget var det dags att ta reda på vad som egentligen skiljer på balansera. För jag tänkte att om jag tar liverrullen från den nya balansen och flyttade över till den gamla så bör det fungera. Men icke. Leverrulen är olika på balanserna också. Men jag ville i alla fall testa. Balansen ville inte oscillera fritt då heller. Det hade den ju gjort innan utan liverrulle. Så vad jag kunde konstatera var att liverrullen är något högre på en balans utan stötdämpning. Och den tog i sättningen på detta urverk som hade stötdämpning för balansen. Tillbaka till ruta ett. Det var bara att ge sig ut att leta efter en balans som är anpassad för stötdämpning. Ytterligare tre veckor gick innan jag fick hem den. Denna gång från Canada. Och det är så här det är när man jagar delar till gamla klockor. Man hittar dem över hela världen. Men nu det blev det äntligen rätt. Nu oscillerar balansen fritt som den skall. Äntligen kan jag gå vidare. Och de övriga testerna på funktionsgupperna gick bra.
Vi kanske även skall prata lite om boetten också. Den har formen av vad man brukar kalla tank. De ser helt enkelt ut som en gammal stridsvagn ovanifrån. Glaset var väldigt repigt. Och när det gäller så kallade formglas så är det alltid lite svårare att hitta nya. Formglas kallas alltså ett glas som inte är runt. Men här var det i alla fall ett akrylglas så det kan med fördel poleras. Men det är aldrig en bra idé att göra det när det sitter på plats. Då kan man råka komma åt boetten också. Så jag tar så gott som alltid ur glaset när jag polerar det. När det gäller formglas så är det ofta limmade dit. Egentligen det enda stället och situationen där lim är ok i en klocka. Men man använder inte vilket lim som helst. Man använder att lim som härdar av uv-ljus. Det gör att man kan applicera limmet noggrant utan stress utan att riskera att det skall härda för tidigt. När glaset sedan satts på plats så använder man uv-ljus för att limmet skall härda.
Så var det det här med visarna. Vem som helst kan se att det inte stod rätt till innan. Alla tre vat troligtvis omaka med varandra. Nu har jag en del visare. Och dessutom har jag lånat hem ett gäng askar med visare av en bekant som har jobbat mycket med klockor innan. Så jag hade väl ca 2000-3000 visare att välja mellan. Och tro inte att de var sorterade. Så jag visste att jag hade ett tidsödande jobb framför mig. För självklart så finns det flera av mått som måste stämma. Sedan skall de ju passa klockan i utseende också. Men för det första så skall de ju passa de axlar och hjul de skall sitta på. Sedan skall de ju ha rätt längd så det ser bra ut på tavlan. Och sist men absolut inte minst så skall de ju passa in i utseende. Så här satt jag med upp till 3000 osorterade visare. Och jag överdriver inte om detta tog mig tre timmar. Troligtvis mer för jag gjorde det i två omgångar. Och skall jag vara ärlig så blev jag inte riktigt nöjd i alla fall. Jag hade helst velat ha visare som är bronsfärgade eller möjligtvis roséguld. De hade passat bättre ihop med text och övriga fält på tavlan. Men nu är det som det är. Det här vad jag kom fram till just nu. Och det får duga tills vidare. För nu vill jag verkligen börja använda klockan. Jag har beställt ett band till klockan. Den har nämligen det lite udda måttet 17mm mellan bandhornen. Och bandet jag beställde går ned till 14mm vid spännet. Det gör det lite mer diskret och lyfter fram klockan lite mer. För det som jag tillfälligt satt på tar över lite för mycket.
Så till slut är denna klocka äntligen klar. Visst, jag kanske har spenderat mer pengar och tid på den än vad jag tänkt från början. Men vad spelar det för roll egentligen om man verkligen gillar en klocka? Urverket går riktigt bra och glaset är ok igen. Kan det bli ännu en favorit? Ja, jag tror faktiskt det. Rektangulärt är kul.
