Certina pointer date. Och jag säger bara WOW.
För vilken skönhet det är. Den är hakan i arbetsbänken snygg. Jag visade en bild på den till en bekant som verkligen gillar Certina och det första han frågade var om den var till salu. Och jag förstår honom verkligen. Det är faktiskt så att jag också vill ha en sådan nu.
Jag fick en förfrågan på denna på en enklare nivå. Den hade bland annat problem med att en visare satt lös. Vilket jag i och för sig inte kunde se. Däremot var visaren för datumet påtryckt för djupt så den tog i sekundvisaren. Så klockan gick inte alls när den kom till mig. Sedan satt inte kronan med sin uppdragsaxel fast. Men jag förklarade som alltid att jag går inte in och gör punktinsatser på ett urverk. Helt enkelt för att jag vill kunna stå för helheten. Jag vill veta vad det finns för eventuella brister/slitage i ett urverk. För de dokumenterar jag. Jag dokumenterar även boetten från alla vinklar med bilder så jag har koll på alla stötskador den hade när den kom till mig. Då kan jag enkelt jämföra när en klocka kommer in igen. Hittar jag ett nytt stötmärke så kan jag enkelt konstatera att klockan har fått sig en smäll efter den var hos mig sist. Annars får man helt plötsligt tillbaka en klocka med förklaringen att den inte går längre och det var jag som höll på med den senast. Så besvära er inte med att fråga mig om att göra punktinsatser i en klocka. Det sysslar jag helt enkelt inte med. Jag vill ha full koll. 
Men åter till denna klocka. Sa jag att jag tycker den är vacker? Boetten är hela 37mm vilket är ganska stort för denna tid. Urverket är ett Certina 321T. Och T:et står för datumet. Det finns även vanliga 321 utan datum. Funktionen för datumet är ganska enkelt utförd. Det handlar om två extra hjul, en lägesfjäder och ett timhjul som har en extra krans med tänder. Enkelt och praktiskt uppbyggt. Det är sådant man vill se. Varför krångla till det? Jag sneglar på er Seiko. 
För de kunde ibland ta fram lösningar där man bara undrar varför? Det hade gått att göra mycket enklare. Men nu är jag ju bara maskiningenjör i grunden. Så vad vet jag?
När jag plockade isär urverket så hittade jag en trasig del. Och det var regelfjädern. Inte helt ovanligt att det händer. Materialet mattas med tiden på den fjädrande armen och till slut går den av. Detta har dock hänt en tid tillbaka. För jag hittade inte den avbrutna delen i urverket. Så den som jobbade sist med klockan brydde sig helt enkelt inte om detta och bara plockade bort den avbrutna änden och lät det vara så. Det går ganska enkelt att känna detta utan att ens öppna klockan. De destinkta lägena som skall infinna sig när man drar ut kronan för att ställa klockan försvinner. Nu hade jag en regelfjäder på lager till denna urverksserie. Så det var ett enkelt byte. Jag har för övrigt säkert 500 sådana här delar eller mer till olika gamla urverk. Mycket till AS men många andra också. De går alltid åt.
En annan sak som jag bytte ut var fjädern som trycker mot visarställarmen (yoke). Den gick helt enkelt av när jag skulle ta loss den. Troligtvis var den också utmattad i materialet. För den gick väldigt lätt av. Denna del är ju av fjäderstål så den skall inte gå av så lätt. Det var faktiskt första gången jag stötte på detta. Skumt. Men jag bjöd på den i alla fall. Jag har rätt många sådana också i olika varianter.
Så var det dags att sätta ihop urverket igen. Men först var jag tvungen att justera lagerbanan på bryggan för fjäderhuset. Den hade blivit ganska glapp. Det här är också något man ser ganska ofta på gamla urverk. Här är kraften som störst. Och då slits denna lagerbana snabbt om urverket inte servas som det skall. Och återigen är det dags att påminna er om att ta hand om era klockor. Sånt händer inte så lätt om man låter serva sin klocka som sig bör. Förr sa man ca vart 5:e år. Detta har förlängts lite med de senare oljorna som är syntetiska. Och även av att man ytbehandlar vissa delar med epilame. En vätska som får oljan att lättare stanna på sin plats. Så idag säger man väl ca 7-8 år. Det vill säga om den tidigare har servats av någon som vet hur det skall göras nu för tiden.
När urverket till slut var ihopsatt så var det dags för timegraphern. Och här såg jag att det var lite dålig ork på gången. Ca 230. Jag vill helst komma förbi 250 på så här gamla urverk. Men jag hade sett att balansfjädern wobblade lite när balanshjulet oscillerade. Detta kan bero på ett par saker. Antingen så är det inre fästet för balansfjädern inte riktigt rakt. Det kan också bero på att balanshjulet inte är i balans. Kanske man bytt balansaxeln någon gång och inte kollat att hjulet är i balans efter det. Det måste man göra. Men jag har själv en Certina med urverket 321. Så det var enkelt att flytta över hela balansbryggan med balansen för att testa. Och då fick jag helt klart bättre resultat på orken.
Ok, tillbaka till ruta ett. Varför wobblade balansfjädern? Så det blev till att lossa balansen från sin brygga för att se hur det inre fästet såg ut till att börja med. Helst skall man även kränga av balansfjädern från axeln på balansen. Då ser man lättare vad som försiggår. Men jag behövde inte göra det här. Jag såg direkt att det inre fästet inte var riktigt rakt. Så det blev en liten justering. Dessutom så såg det inre ruckningsstiftet ut som formen av en banan. Helt klart ett försök av någon tidigare fixare som inte riktigt nådde ända fram. Och det förklarar varför det skilde en del på gången mellan tavla upp och tavla ned. Ruckningsstiften skall vara helt parallella. Balansfjädern kan nämligen flexa lite i läge från tavla upp och tavla ned. Så om avståndet mellan stiften inte är parallella hela vägen så kommer det resultera i skillnader på gången mellan dessa lägen. Ju tätare stiften är destå snabbare går klockan och tärt om. Detta avstånd skall vara minimalt. Balansfjädern skall självklart få plats mellan dem. Men det skall vara väldigt lite glapp mellan den och stiften. Och det behövs ytterst lite skillnad för att det skall påverka gången. Så ett bananformat inre stift är inte ok. Det här var dessutom det tunnaste stift jag någonsin sett. Helt galet. Så jag fick vara extremt försiktig när jag riktade det. Hade det gått av så hade det varit kört. Då hade jag fått leta upp en ny ruckningsmekanism. Men det gick bra. Riktigt bra faktiskt. För när jag satte tillbaka balansbryggan så fick jag 280 i amplitude på timegraphern. Fantastiskt! Och delta mellan alla positioner som COSC använder sig av var ca 20s. Också riktigt bra för ett så pass gammalt urverk som varit med om en del. För när man bär klockan och alla positioner blandas så kommer detta utjämnas. Det gäller bara att hitta rätt grundläge. Och om vi samtidigt skall säga något om åldern på klockan. 1954 så ändrade man fonten på texten för namnet till en mer blockigare variant. Men den klassiska loggan man fortfarande använder än idag dök inte upp förrän 1956. Så det bör placera klockan mellan dessa två årtal.
Så nu var det bara att sätta ihop resten och lägga urverket i sin boett. Och jag kan inte släppa hur vacker denna klocka är. Allt är så väl utfört. Den vackra tavlan. De diskreta visarna. Och den röda visaren för datumet som sticker ut lite. För att inte tala om bandhornen. Verkligen grymt snygga. Och allt detta är sammanvävt till en perfekt design. Jag tappar verkligen hakan. 
