Det här var en riktig smutsgris. Den har garanterat inte servats på många många år. Enligt serienumret på boetten så är den från maj 1969. Och det fanns bara en servicemarkering på insidan av boetten. Och jag är beredd på att tro att det stämmer i detta fall. Det var faktiskt lite konstigt att klockan gick över huvud taget. Alla lagerbanor var det massa smuts i. Och alla motstenar var riktigt smetiga med gammal olja. Så jag var lite orolig att jag skulle hitta slitage på flera av axlarna till hjulen. Även tänderna på vissa verkhjul var smutsiga.
När man dyker på något sånt här är det inte ens lönt att se hur mycket glapp det är i lagerbanorna medan man tar isär urverket. För smutsen kan göra att det inte ser ut att vara så mycket. Så det var bara att direkt plocka isär urverket och rengöra allt. Och när det är så här smutsigt får man rengöra lite extra. Förrengöring och sedan ett par omgångar i den vanliga rengöringen.
Sedan var det dags att syna tapparna på axlarna för hjulen. Vad man letar efter är små ”midjor” som uppkommit av slitage. Och när det gäller lagerbanorna som är stenar så tittar jag efter ett rött damm runt axlarna redan innan rengöringen. För även fast stenarna är av hårdare material, 9 på Mohs-skalan, så kan de slitas mot det förhållande mjukare härdade stålet på tapparna. De ligger på ca 7,5 på Mohs-skalan. Och här är det oxkså viktigt att kolla ”side shake” på alla hjul. Alltså hur mycket de kan röra sig i sidled i sin lagerbana. Jag kan som ett av flera exempel nämna en Seiko, med en så kallad magic lever, där den stenen i automatiken var så pass sliten så att automatiken inte fungerade alls. Här hade jag dock fått en blick på detta redan från början på grund av allt rött damm. Men ibland stöter man på urverk där man tidigare bara har rengjort allt och inte brytt sig om slitaget utan bara satt i hop det som det är. Så man måste alltid vara vaksam på detta även om man inte ser det röda dammet. Visst, oftast är det tapparna som slits först och man ser midjorna. Men man får aldrig ta det för givet. Allt måste kollas ordentligt. Annars sitter man där i slutänden och undrar varför urverket går som skräp efter service. Det är så mycket som påverkar gången i ett urverk. Och vill man att ett urverk skall gå bra igen så får man inte utesluta något. Aldrig någonsin.
Men det här var ett av de tillfällena då det faktiskt inte var något som var så allvarligt slitet. Visst fanns det lite slitage. Men det kunde ha varit mycket värre med tanke på all smuts. Och jag blev faktiskt lite förvånad själv. Men så är det ibland. Och då är det en bonus och inget annat. Men det betyder inte att man kan skippa att kolla allt på nästa urverk. För det kan vara väldigt slitet om man har otur. Skall man hålla på med urverk så måste man göra likadant på alla. Och jag menar verkligen alla. För även om man får in en klocka med ett urverk som ser någorlunda rent ut så betyder det inte att föregående fixare har kollar allt. Det kan vara rengjort. Men det räcker inte. Man måste kolla allt. Varje gång! Vi pratar om hundradelar av en millimeter som kan orsaka att ett urverk inte går som det skall.
Jag har hört flera historier där man fått tillbaka en klocka från någon urmakare som bara verkat vilja bli klar snabbt. De kan ha gått en minut eller mer fel på ett dygn. Och svaret har varit att det är en gammal klocka och det får man räkna med. Och visst kan det vara så om man inte bryr sig om till exempel eventuellt slitage. Eller att en tapp är sned för den delen. Men det går att få det bättre. Visst, det kommer kosta mer för att man kanske behöver byta ut delar. Men det är här man måste tänka ett steg till. Det kan vara en klocka som kanske inte är så mycket värd i pengar. Men den är ovärderlig för ägaren på grund av historiken. Och även fast det är en klocka som står ägaren nära så kommer det kännas trist om man behöver ställa den varje dag. Jag slår mig sällan för bröstet. Men om det är något jag är så är det att vara noggrann. Jag har fått in några klockor som nyligen har varit inne på ”service” och avvikit lite väl mycket. Och även fast ägaren nyligen har betalat för en service så är han/hon beredd att ge den en chans till hos någon annan. Och det har förekommit att orsaken har varit så pass ”enkel” att lagerbanan för fjäderhuset har varit för glapp. Ett slitage som faktiskt är ganska vanligt i gamla urverk. För om den lagarbanan är glapp kommer fjäderhuset ställa sig lite snett när kraften från fjädern verkar. Och då blir motståndet större och orken i urverket går ned. Det kan till och med vara så att fjäderhuset tar i sin brygga eller intilliggande hjul. Det är för mig helt otroligt att man ignorerar detta. För det är ett rutiningrepp som är ganska enkelt om man vet vad man håller på med. Eller ännu värre, att man inte ens sett det. Eller kanske värst av allt, att man inte bryr sig. Man vill bara bli klar snabbt. Oj, det blev mycket om precision, okunnighet och moral här. Det var egentligen inte min mening. Men ibland så tar fingrarna över tangentbordet. 😉
Det här urverket är ett praktexempel på det jag nämnde i ett inlägg nyligen om den snygga Certinan med pointer date. Där hade man på ett enkelt och praktiskt sätt lagt dit datumfunktion på ett vanligt 321. Här är det precis tvärt om. Här har Seiko gått ”all in” och överarbetat funktioner. Både för datumväxlingen och i ställverket. Ställmekanismen är i särklass värst. Visst urverket har snabbställning för datumet så det krävs lite mer delar. Men samtidigt så är det just detta som kan fela på denna serie av urverk. Så där har vi två orsaker som direkt talar emot dessa krångliga lösningar. Och då kan det vara vissa som säger ”Men det är ju en King Seiko! Där gav man lite extra för att den skulle gå bra för att visa schweizarna att de minsan också kunde göra urverk som går riktigt bra.”. Jag skulle avbryta en sådan kommentar mitt i. Ställmekanismen och datumväxlingen har absolut ingenting med gången på en klocka att göra. Dessutom slår inte datumet över särskilt snabbt. Det hade man ju i alla fall kunnat önska sig på en sådan här fin klocka.
Ok, nog med klagandet. 😉 För det är faktiskt ett urverk som går riktigt bra om allt är som det skall. Det kan jag inte neka till på något sätt. Seiko gjorde fantastiska urverk till bland annat Grand Seiko, King Seiko och Lord Marvel. Så om ni gillar Seiko så är det dessa modeller ni skall leta efter. Det här urverket har en flyttad slirfunktion när man ställer klockan. Oftast hittar man denna funktion mellan centerhulet och minutröret. Men här sitter den på ett annat verkhjul. Och där kan man inte ta av slirkopplingen som man gör med minutröret. Många påstår även att denna lösning inte går att justera. Så är den för lös så skall man byta ut hela hjulet. När det gäller lösningen med minutröret så kan man alltid nypa till det så det blir trögare. Tydligen skall det inte funka lika bra här. Och jag har ingen egen erfarenhet av detta på denna urverksserie. För alla jag har haft inne har varit helt ok. Så även på detta urverk. Men när det väl händer tänker jag experimentera lite. Men det var något annat som såg lite konstigt ut när det gäller detta hjul. Axlarna är nitade fast i hjulen. Och här tyckte jag det såg ut som om nitningen var omgjord. Men axeln satt bra fast i hjulet och allt fungerade som det skulle. Men det kändes ändå lite konstigt.
Men när urverket väl var rengjort och ihopsatt så visade det vad ett urverk i en King Seiko skall gå för. Det gick nämligen väldigt bra igen. Ägaren hade även bifogat nytt glas och packningar som han hade fått tag på. Det är alltid trevligt när det händer. För jaga delar tar alltid extra tid. Och med det nya glaset på plats så kunde urtavlan visa upp sig igen som sig bör. Det är alltid kul att få in dessa speciella klockor från Seiko. De levererar som oftast bra igen efter en service. För Seiko var en underdog som beslutade sig för att visa att de minsann även kunde göra urverk av riktigt bra kvalité.
Och för att säga något om Boetten också så är den i ett stycke på denna klocka. Den har alltså inget bakre lock som går att ta bort. Så när man skall lyfta ut urverket så sker det framifrån. Man får ta bort den ring som sitter tryckt över glaset och sedan lyfta bort själva glaset. Sådana här boetter är normalt alltid lite krångliga om man bara skall rucka urverket. Men här har faktiskt Seiko tänkt till lite. På boettens sida sitter det en skruv. Om man tar bort den så kommer man åt att skruva på en annan skruv. Och den är direkt kopplad mot ruckningen av urverket. Men med det sagt så är det här inget man skall ge sig på om man är oinvigd. För denna skruv är väldigt känslig. Så det är lätt klockan sedan går en minut fel när man bara ville rucka urverket 5-10 sekunder. För det behövs extremt lite för att rucka den så pass lite. Dessutom så ger denna skruv väldigt lite motstånd. Så man kan tro att det inte händer något. Så man skruvar lite till. Och helt plötsligt så går klockan en minut eller mer fel.
Tyvärr så glömde jag att ta en slutbild på klockan efter jag bytt glaset. Och nu är det försent för nu är klockan på väg tillbaka till ägaren. Så ni får ha lite fantasi här. 😉




















