Och sedan står det faktiskt Rado också på urtavlan. Jag har skrivit om just denna klocka för ca 2,5 år sedan då den var inne på service hos mig. Men den tål att upprepas. För några dagar sedan så träffade jag ägaren till klockan. Han ville ha lite hjälp en en annan klocka. Och medan vi satt och fikade så nämnde han även denna Certina. Han fick den för ca 50 år sedan då han var 20 år. Men han upptäckte efter att jag hade servat den så blev den så gått som oanvänd. Den hamnade i en låda igen. Han tyckte den var för tung och klumpig. Han bär mest sin Omega Genève. Klassisk kostymklocka som sitter lätt på handleden. Så ha sa till mig att han funderade på att sälja den. Även på grund av historiken. Han tyckte det var bättre att den går till någon som uppskattar den och kommer att bära den. Och jag visste direkt en annan bekant som skulle kunna vara intresserad. En person som verkligen gillar Certina. Så efter ett par dagar så fick jag klockan så jag kunde visa upp den. Dagen efter var den såld. 
Men man kan ju undra varför det står Rado på urtavlan. Det är ju en annan klocktillverkare. Jo denna klocka var ett resultat av ett samarbete mellan Certina och Rado. Rado var vid den här tiden kända för att tillverka boetter som tålde en hel del. Certina DS var ju redan tänkt för lite tuffare tag. Den har en lite kraftigare ring som urverket sitter fast i. Mellan denna ring och boetten ligger det en tjock gummiring. Detta var en lösning för att klockan skulle tåla stötar bättre. Den första DS kom ut 1959. Och 1960 så fick den första modellen av DS följa med en expedition som besteg Dhaulagiri på Himalaya. Gruppen innehöll blandad annat den kända bergsklättraren Kurt Diemberger och leddes av Max Eselin. Expeditionen nådde toppen Dhaulagiri som ligger 8167 meter över havet. Samtliga medlemmar i gruppen bar en Certina DS på expeditionen. Och tydligen skall klockorna ha klarat provet bra.
Men som sagt. Certina ville ta detta ett steg till och man kontaktade Rado. Boetten på denna klocka är tillverkad av volframkarbid. Eller tungsten carbide på engelska. Det är en otroligt hård legering och är i det närmaste repfri. Till detta så satte man självklart ett safirglas på klockan. Det repas ju inte heller så lätt. Dessutom så är glaset facettslipat på ovansidan. Väldigt läckert. Och om vi tittar på denna klocka nu så ser den fortfarande helt ny ut. Fantastiskt.
Urverket är ett Certina 25-651M. Och jag hade lovat köparen att kolla upp gången innan köpet. Nu var jag inte orolig över detta. Det var ju bara 2,5 år sedan jag servade den. Och mycket riktigt så gick den fortfarande väldigt bra. 280 i amplitude och väldigt små avvikelser mellan olika positioner. Och även fast klockan har lämnat sin ursprungliga husse så känns det väldigt bra att den hamnade där den gjorde. För där kommer den dyrkas för alla sina egenskaper.
