Fick man namnnoja hos Omega när man släppte denna klocka? Tre varumärken på en och samma klocka. Fyra om man räknar Omega också.
När klockan kom till mig så var det med beskrivningen att den hade dålig gångreserv. Det kan bero på flera saker. Dels att urverket är så torrt på smörjning samt smutsig så det orkar inte gå när kraften i huvudfjädern blir svagare. Det är en vanligt fel på äldre klockor. Och till slut så orkar inte urverket gå även fast huvudfjädern är fulldragen. Men nu är detta en lite ”nyare” klocka. Jag skulle gissa på runt 15-20 år. Denna klocka har ju ett automatverk. Så det kan även bero på att huvudfjädern slirar för lätt i fjäderhuset. Då blir den aldrig fulldragen. Men det kan också bero på att automatiken inte fungerar som den skall.
Och när jag mötte upp ägaren med klockan och fick den i handen så kände jag direkt att det satt något löst i klockan. Och det var så pass mycket så det måste helt enkelt vara rotorn för automatiken som var glapp. Eller till och med inte satt på sin plats längre. Och mycket riktigt. Rotorn var helt lös i urverket och skruven som skall hålla fast den var frånvarande. Och det här har försiggått ett tag. För man kunde se tydliga skavmärken på bryggorna under rotorn efter att den har legat och skramlat omkring. Och här vill jag passa på att säga att om det skramlar i en klocka så sluta använda den genast. Och prova inte flera gånger för att se om det har slutat att skramla. För skramlar det så är något löst. Och det kommer inte helt automagiskt att sluta för att det som skramlade hittat tillbaka till sin plats. Och gäller det bland annat en skruv som i detta fall så kan den kila in sig mellan några känsliga delar. Och fortsätter man då att skaka så kan det bli aktuellt att byta skadade delar. Och här var det ju som sagt skruven till rotorn. Och rotorn är en förhållandevis tung sak. Så den kunde ha gjort mycket skada. Men nu hade ägaren tur här. Skadorna var bara estetiska. Och min förhoppning var att hitta skruven någonstans längre ned i urverket.
Så det var bara att börja ta isär urverket. Urverket är för övrigt ett Omega 3205. Det är i praktiken ett Piguet 1285. Och det var ett urverk specifikt beställt av Omega. Men det bygger mycket på tidigare 1185 från Piguet. Piguet ligger ju likt Omega också under The Swatch Group. Och detta urverk har inte en egen modul för kronografen. Den funktionen är integrerad i detta urverk. Och det tycker jag alltid är trevligt. För skall jag vara ärlig så har jag lite svårt för kronografer som man lagt en modul över ett annat grundurverk. Omega har flera sådana. Och de är ofta väldigt krångliga när det gäller modulen för kronografen. De brukar ha en massa små delar som man får intrycket av att de ”flyter omkring” i modulen. De har inga ordentliga fästpunkter. Få skruvar för dessa med andra ord.
Så är det dock inte i detta urverk. De flesta delar sitter fast med en skruv. Om det är bättre eller sämre kan man säkert diskutera. Men jag gillar fasta punkter. Det ger ett förtroende om gedigenhet. Men det är ju trots allt ett lite nyare urverk med kronograf. Och med nyare menar jag till skillnad från 70-80-90 år gamla urverk med kronograf som jag verkligen gillar. Ett Piguet 1185 är väl ca 35 år gammalt. Så man ser tydliga moderniteter med flera riktigt små delar. Men ändå får man vibbar av ett ändre urverk. Som ett exempel så har detta urverk ett pelarhjul (column wheel) som funktionsväljare för kronografen. Det är alltid kul att se. Men jag tänker inte ge mig in i diskussionen om denna lösning är bättre än den ”nyare” tekniken för funktionsväljare som man kallar för chronograph cam. Det lämnar jag till andra att stångas om.
Och med hela urverket isärtaget så kunde jag konstatera att skruven till rotorn inte fanns kvar i klockan. Så helt klart har något öppnat boetten efter det att skruven lossnat. Och hur man kan stänga klockan igen med rotorn lös är helt bortom all min förståelse. För om den får ligga löst och skramla omkring så kan ju som sagt saker faktiskt gå sönder. Nu var ju inte fallet så här. Men som jag tidigare skrev så har den skavt ordentligt på bryggorna under. I övrigt så faktiskt allt annat helt ok ut. Jag hittade till och med spår av någorlunda färsk smörjning så förhoppningsvis har den servats någon gång inte alltför långt bort i tiden.
Så var det dags att sätta ihop urverket igen. Och normalt brukar det gå att sätta ihop så pass mycket så endast urverket går när det gäller kronografer. Då kan man tidigt se hur urverket går utan att sätta dit kronografdelarna. Skulle man se problem med gången så blir det ju inte så mycket att skruva isär igen om man skulle behöva det. Men med detta urverk blev det lite svårare. För några av kronografhjulen sitter delvis under bryggorna för verkdelen. Så de går inte sätta dit i efterhand när man satt dit de bryggorna. Och inte nog med det. Den övre lagerbanan för gånghjulet sitter i bryggan för kronografen. Så här blev det faktiskt så att jag satte ihop allt på en gång. Det enda jag utelämnade var automatiken. Och när jag kunde konstatera att urverket gick bra så åkte automatiken dit också. Vilken för övrigt är ganska simpelt uppbyggd. Urverket dras endast upp när rotorn snurrar åt ena hållet. Och det är medsols om man tittar från verksidan. Lite konstigt att man snålade in på detta på ett så pass fint och modernt urverk.
Men det var inte utan att jag hade varit lite orolig att den skulle avvika i gången. Och inte för att jag hade haft någon tvekan över att något inte såg ok ut. Utan mer för att om den avvek så skulle jag behöva rucka den. Och här kan man diskutera om rucka är rätt ord. För denna klocka har ingen klassisk ruckningsmekanism. Den har inga stift som reglerar den aktiva längden på balansfjädern. Denna balans jobbar med hela längden av balansfjädern. Det brukar kallas för free sprung balance spring. Så hur justerar man gången på ett sådan här urverk då? Jo man ändrar tyngdpunkten för balanshjulet. Flyttar man tyngdpungten innåt så oscillerar balanshjulet snabbare och tvärt om. Tänk på en konståkare på isen. När de spinner så där snabbt så drar de in armarna mot kroppen. När de vill sakta ned igen så sträcker de ut armarna. Man måste bara älska de fysiska lagarna. Och hur flyttar man då tyngdpunkten på ett balanshjul? Jo det sitter små skruvar på balanshjulet. På detta urverk sitter de på utsidan av balanshjulet. Så skruvar man in dem så flyttar man tyngdpunkten innåt och tvärt om. Rolex har sina skruvar på insidan av balanshjulet. Så där blir det tvärt om. Skruvar man dem utåt så flyttar man tyngdpunkten innåt och tvärt om. Dessa skruvar har ett speciellt huvud. Så man behöver rätt verktyg för att skruva på dem. Jag har verktyget till Rolex. Men inte till Omega. Så det var därför jag var lite orolig för avvikelser. Men självklart hade jag köpt verktyget till Omegas lösning om jag skulle behöva det här. Men nu behövde jag inte det. För urverket gick som det skall efter service. Sådan gillar jag. Det är ett bevis på kvalité. Men också på minimalt slitage.
Men så var det ju den där fördömda skruven till rotorn som saknades. Vad jag kunde hitta var att det är samma skruv i både serierna 3200 och 3300 hos Omega. Men om det var samma skruv för ett Piguet 1185 var jag inte helt säker på. Så med den informationen var det bara att ge sig ut att leta. Och jag hittade en. Med betoning på EN! Och priset var hutlöst för en liten skruv. Den kostade 440kr innan den var hos mig. Helt galet. Men så är det ibland med delar. Är de svåra att få tag på så stiger priset markant. Fördelen med den jag hittade var att den låg kvar i sin oöppnade förpackning från Omega.
Jag tycker denna klocka är helt ok för att vara en lite modernare kronograf. Även fast den mäter hela 42mm I diameter så känns den inte så klumpig. Och i och med att man har valt att utelämna datum på denna klocka så blir tavlan renare med tanke på allt annat som försiggår där. Och jag gillar även de ovala knapparna för kronografen. Väldigt stilfulla men ändå lite speciella. Helt klart en snygg klocka.
Och det här får faktiskt bli årets midsommarinlägg. Glad Midsommar på er alla klockfantaster!
