Egentligen har jag inte så mycket att säga om denna klocka. Men den är så snygg så jag kände att den kunde få ett inlägg i alla fall. Klockan tillhör samma ägare som den Rolex Datejust med svart tavla som jag nyligen skrev om. Och det är samma son som skall få denna också. Han gillar ju som sagt gamla klockor. Jättekul!
Den ursprungliga ägaren var farfars far till sonen som nu skall få den. Han fick den för 25 års tjänst på Bosch. Enligt årtalen som är graverade på boettlocket så bör ju klockan vara från 1964. Men serienumret på urverket säger något annat. Nämligen 1961. Och jag tvivlar på att urverket låg på hyllan hos Omega i hela tre år innan det togs i bruk. Så här måste ha hänt något. Alternativt att Bosch köpte in ett parti med klockor och prtionerade ut dem genom åren. I boettlocket så hittar man två servicemarkeringar. Och vad som har hänt vid dessa tillfällen kan man inte veta. Markeringarna är referser till noteringar i en loggbok hos urmaken.
Vad jag dock kan se har hänt i tiden är att urverket har någon gång råkat ut för fukt och fått angrepp efter det. Dessa är dock gamla angrepp. För jag hittade ingen aktiv rost i urverket när klockan var hos mig. Men som sagt. Jag ser tydliga spår på vissa delar. Och det kan ju även betyda att delar har bytts ut genom tiden. Det kan man ju inte veta. Men jag gissar att man försökt motverka fortsatt rost genom att olja lite extra. Jag hittade lite pölar här och där. Och det är aldrig en bra idé. Antingen byter man ut hårt angripna delar. Eller så litar man på att man fått bort all aktiv rost. Mer olja är ALDRIG en bra lösning. Vad jag också kan se är att rotorn någon gång har varit riktigt glapp. Den är inte det längre så det måste ha åtgärdats tidigare. Men man ser tydligt skrapmärken på samtliga bryggor under. Och det är jämt slitet på alla. Vad jag vill komma till här är att jag tror inte bryggan där serienummret är speciellt utbytt. Då hade man sett avvikelser på slitaget på bryggorna. Visst kan det vara så att bryggan byttes ut innan rotorn blev glapp. Men man kan inte utesluta att hela eller större delar av urverket har bytts ut någon gång. Men som sagt. Det är inget annat än spekulationer från min sida med tanke på vad jag har sett i urverket. Drt kan ju som sagt vara så att Bosch suttit och tryckt på klockan tills det var dags.
En annan sak som jag tyckte behövde bytas var glaset. Det var ganska repigt och några repor var lite djupare. Så jag bestämde mig för att byta ut det. Det såg ändå inte ut som det var ett originalglas. Jag såg inte den lilla Omegaloggan i mitten på glaset. Nytt glas beställdes och sattes på plats. Men av någon anledning så fick jag för mig att titta en gång till på det glas som satt i från början. Och där satt loggan. Men på grund av de befintliga reporna på ovansidan så hade jag missat den. Loggan sitter nämligen på undersidan av glaset. Så här ställdes jag inför ett val. Ett val som spelade på mina känslor för originalitet. Egentligen inte ett svårt val. Kan jag få ordning på det gamla så skall det självklart sättas på plats igen. Så det var bara att ge sig på att polera glaset för att se hur det blev. Och det blev faktiskt helt godtagbart. De djupare reporna gick att få bort utan att glaset blev för tunnt. För att få bort reporna så är det enda sättet att tillgå att polera bort material runt omkring och det måste göras jämt över glaset. Annars kommer form reflektioner se konstiga ut. På ett ställe på glasets avrundning ned mot fästet mot boetten så såg det dock lite konstigt ut. Jag gissade först att man kommit åt något varmt med glaset. Men efter en inspektion med starkaste luppen så såg det mer ut som en beläggning. Lite som om man råkar få lim på glaset. Och det är faktiskt ett bättre senarie i detta fall. För om glaset hade deformerats lite av värme så skulle man få polera en hel del. Kanske det till och med inte hade gått att lösa utan att helt förstöra formen på avrundningen på detta ställe. Men om det är en beläggning så är det ju material som egentligen inte skall vara där. Så jag polerade lite mer på detta område. Och när jag såg att beläggningen så gott som var borta så övergick jag till större rörelser över glasets avrundning för att jämna ut det hela. Och jag blev faktiskt riktigt nöjd med tanke på förutsättningarna. Så kunden kommer att få ett reducerat pris på den summa som det nya glaset har kostat. Rätt skall vara rätt. Visst la jag ned lite mer jobb än normalt för poleringen. Men det fick mig att känna mig bättre när originalglaset var på plats igen. Så det var win-win i alla fall.
Till bilden då den var klar var jag tvungen att sätta på ett annat armband än vad den kom med. Jag har lite svårt för de här stretchbanden. Även om just detta är lite mer gediget. Och de är ju faktiskt praktiska. Enkla att ta av och på. Och skall man tvätta händerna så skjuter man bara upp klockan en bit på armen. Men jag ville se hur klockan såg ut med ett brunt mönsterlöst läderband. Så jag plockade fram ett band som jag nyligen fått hem. Det har inget mönster och är matt. Det är lite tjockare men det har ingen stoppning alls. Det är helt plant. Jag tycker i alla fall det blev jättesnyggt.
Och se där. Jag hade visst en del att säga om denna klocka i alla fall. 😉 Men det som är roligast är att det är en klocka som har vandrat i tre generationer. Så tänk på det när ni ärver en klocka från någon av era föräldrar. Den kanske inte faller er i smaken. Eller att en klocka inte är något ni vill bära. Men sälj/släng/whatever den inte. Kanske era barn eller barnbarn skulle tycka det är ett fantastiskt arvegods och är skulle älska att bära den varje dag. Och det skulle betyda allt för dem.
