När denna klocka kom till mig så var det med beskrivningen att den inte gick så bra. Och det kan man verkligen säga. När ägaren hade testat så visade sig det att den fortade sig 40 minuter på 12 timmar. Det är rätt rejält. Det är säkert 10 gånger mer än vad det går att rucka (justera) ett urverk. Så här måste det vara något problem med balansen som gör att den oscillerar som om den fått en panikattack.
Men om vi skall prata lite historia först. Och när det gäller Zelus så tog det tvärstopp. Jag hittar ingen historik om dem alls. Jag hittar gamla kronografer med detta namn men ingen historia. Lite trist. Men så är det ibland. Många märken dök upp och försvann sedan ganska snabbt. Och kanske var det med flit. En liknande klocka dök säkert upp med ett annat namn i stället. Man säger ju att man skall fiska i många vatten.
Men om vi öppnar klockan så hittar vi ett urverk som är långt ifrån okänt. Det är snarare en legendar. Där sitter nämligen ett Landeron 248. Denna familj med urverk, som 1937 startade med Landeron 47, tillverkades det över 3,5 miljoner exemplar av från 1937 fram till 1970. Vi kan jämföra det med Omega och deras mest framgångsrika urverksserie, caliber 30, som tillverkades i ca 3 miljoner exemplar mellan 1939 och 1963. Sug på den en stund.
Bröderna Charles Alfred och Aimé Auguste startade sitt företag Charles Hahn & Cie 1873. Charles gick dock bort ett par år senare och företaget döptes om till Hahn Frères et Cie. Rodret togs dock över av Charles son, som också hette Charles, och flera år senare döpte man tillbaka företaget till Charles Hahn & Cie. Så var kommer då namnet Landeron ifrån? Jo det var där man huserade. Le Landeron är en ort i västra Schweiz, i kantonen Neuchâtel, drygt fyra mil väster om Bern.
Man blev förhållandevis snabbt kända för sina välgjorda urverk. Redan på 1880-talet så fick man priser for sin höga kvalitet. Och deras specialitet vid den här tiden var mindre urverk till damur. Men det skulle senare ändras. 1927 så anslöt man sig till den nystartade koncernen Ebauches SA. En av historiens största och viktigaste tillverkare av urverk. Andra företag som ingick i koncernen vid den här tiden var bland annat A. Schild (AS) och Fabrique d’Horlogerie de Fontainemelon (FHF). Och stora namn som senare anstöt sig var Felsa, Bovet, ETA, Fleurier, Unitas, Bettlach, Peseux, Valjoux och många fler.
Men om vi skall titta lite närmare på den serie av urverk som detta urverk tillhör. I mitten av 30-talet så skulle Landeron nämligen ta fram en ny typ av teknik i kronografer. Man var tidigare känd för sina kronografer med pelarhjul som huvuddel för funktionerna. Detta var ett patent som Breitling hade och Landeron hade exklusiv rätt att tillverka kronografer med denna teknik. Men patentet var på väg att löpa ut på 30-talet och Landeron gnuggade geniknölarna för att få fram en ny teknik. Och 1937 så presenterade man Landeron 47 med tekniken ”cam shifting chronograph”. Året efter så kom 48 där man tagit bort nollställningen via kronan. Och här är det läge för att berätta hur knapparna fungerar på denna serie av urverk. Lite annorlunda än ”normalt”. Kronografen startas med den övre knappen vid kl 2. Sedan stoppas den med den undre knappen vid kl 4. Och på Landeron 47 så nollställde man genom att trycka på kronan. Detta tog man som sagt bort på 48 och nollställningen hamnade på samma knapp som man stoppar kronografen.
Efter andra världskriget så dök Landeron 148 upp. Man hade modifierat lite när det gäller hur armarna jobbar när man trycker på knapparna. Ytterligare modifieringar gjordes senare och 248 såg dagens ljus. Utöver dessa grundurverk så gjordes det även andra modeller med bland annat kalenderfunktioner av olika slag.
Det här blev mycket historia inser jag. Men som ni kanske förstått tidigare så gillar jag verkligen Landeron. Men om vi nu skall gå tillbaka till problemen med denna klocka. Jag skrev ”Zelus, oljedepån” som rubrik till detta inlägg. Och det är för att detta urverk var enormt överoljat. Det var definitionen av vad man brukar kalla för ett ”fish and chips movement”. Jag fick även rengöra baksidan av urtavlan extra noga på grund av all överflödig olja. Jag har tagit lite extra bilder för att visa vilka enorma mängder av olja jag hittade. En av bilderna är en närbild på spiralen (balansfjädern) där man ser hur varven klamrar sig fast i varandra på grund av oljan. Här skall det för övrigt inte vara någon olja alls. Man ser även hur kapilärkraften håller fast en droppe olja mellan två varv. Helt galet. Och det här är uteslutet orsaken till varför klockan gick så mycket för fort. Jag har tjatat om detta förut. Mer olja skapar ALLTID mer problem! Den enda orsaken till att man oljar på detta sätt är av okunnighet och/eller för att man vill försöka få en klocka att gå inför en försäljning. Hur den går verkar man inte bry sig om. Man blir faktiskt lite mörkrädd.
Men fördelen med för mycket olja är att det går lätt att få bort. Och som man skämtsamt brukar säga så håller det rosten borta. 😉 Med allt rent igen kunde jag dock konstatera två saker. Spiralen drog lite snett. Så den behövde jag justera. Men även så var avståndet mellan ruckningsstiften för stort. Detta avstånd skall vara minimalt men ändå inte klämma om den del av spiralen som löper mellan dem. Så efter rengöring och ny olja i rätt mängd samt justeringarna så går detta urverk som det skall igen. Jag bytte även huvudfjådern för den yttre änden var skadad och det är inte bra. Då kan den tappa taget om den kant i fjäderhustet som håller den på plats. Och händer det med mycket kraft kvar i fjädern så kan snärten som uppstår skada både trumma och verkhjul. Sedan fick jag också justera en avlång fjäder som skall trycka lite lätt mot undersidan av kronografhjulet. Denna gör så att sekundvisaren för kronografen sveper lite jämnare. Denna löning använder man ofta även på vanliga urverk för att sekundvisaren skall svepa jämnare. Men här var dock denna fjäder alltför mycket böjd. Det resulterar i att den trycker för mycket mot kronografhjulet och då tappar man onödigt mycket kraft när kronografen går.
Jag måste säga att detta är en väldigt vacker klocka. Urtavlan är i fantastiskt skick för att vara ca 60-70 år gammal klocka. Boetten har lite repor men vad gör det. Det är klockans historia. Och den skall man inte enligt min mening göra något åt. Så om jag skall summera riktigt kort så är jag väldigt avis på ägaren för denna klocka.
