Det här med mekaniskt alarm är ju lite roligt. Men det är en hel del fler delar inblandat så det tar helt klart längre tid att serva ett sådant urverk. Normalt så brukar urverk med alarm ha ett eget fjäderhus för själva alarmet. Detta för att inte dra ur fjädern som driver verkhjulen. Då skulle ju klockan stanna vilket är lite opraktiskt. Det går att lösa, och har gjorts, genom att alarmet stoppas i mekanismen innan huvudfjädern är helt urdragen. Men det är opraktiskt. Är inte den uppvriden ordentligt när alarmet ljuder så kommer det bli ett väldigt kort ljud. Så två fjäderhus är det optimala. Så hur låter då ett sådant här urverk när alarmet ljuder? Jo man kan lättast beskriva det som en metallisk syrsa. Och bär man den på armen så känns det helt klart.
Det första armbamdsuret med denna funktion kom från Vulcain 1947. Och klockan hette Cricket. Väldigt passande. Men det hade varit en lång resa dit innan man hade löst alla problem. Och ett av dem var just att introducera två fjäderhus. Ett annat problem var vibrationerna som alarmet skapade. Det störde i tidiga versioner gången på urverket. Klockan blev en succé från början. Men det skulle ta till 1953 då den nådde oanade höjder. Då fick presidenten Harry S. Truman en Vulcain Cricket i 14k guld av vita husets pressadelning. På baksidan var det graverat ”One More Please”. Detta associerade till vad ofta ropades av fotografer vid en pressträff. Men det var bara början till en rad presidenter som bar denna klocka. Dwight Eisenhower hade en. Så även Richard Nixon. Lyndon B. Johnson var dock nog klockans största beundrare bland dessa män. Han köpte sitt personliga exemplar i Genève och fick sin signatur tyckt på urtavlan. Han köpte även 200 exemplar av Vulcain Cricket som han kunde ge när han tyckte det passade under den tid som han var president. Dessutom ryktades det om att han i smyg satte alarmet när ett möte blev tråkigt eller drog ut på tiden. Han ursäktade sig då och sa att han måste vidare. Senare presidenter i USA har också fått en Vulcain Cricket i gåva. Och det förekom även utanför USA. Ett exempel är Michail Gorbatjov som fick en Vulcain Cricket Nautical (dykare).
Men åter till denna klocka. Detta urverk som är ett AS 1930 har två fjäderhus. Detta urverk släpptes 1969. Så äldre än så kan inte denna klocka vara. Men det är en snygg klocka. Och faktum är att dessa klockor med svenska fågelnamn inte bara fanns som standard med tidsvisning och kanske datum. Man hittar även kronometercertifierade klockor, kronografer och med alarm som denna. Urverket i denna kloxka var faktiskt i väldigt bra skick. Den gick till och med bra när den kom till mig. Men ägaren hade nyligen köpt den och ville få en genomgång och service så allt var ok. Sådant gillar jag. Folk som verkligen bryr sig om sina klockor. Det finns så många som resonerar ”den går ju” och kör vidare utan någon tanke på vad som händer när oljan har torkat och det börjar uppstå slitage. De kommer till slut att få en mycket högre räkning vid en service på grund av att delar måste bytas ut som har råkat ut för onödigt slitage. Så tänk efter före och var rädd om era klockor! Då kommer de överleva er och kunna vandra vidare genom släktleden som ett fantastiskt minne av den ursprungliga ägaren som kanske var den bästa farfar man kan tänka sig.
Så denna service gick väldigt bra utan några tråkiga överskningar. Jag behövde inte ens justera lagerbanan för fjäderhuset. Det hade gjorts tidigare, det kan man nämligen oftast se, och den höll måttet fortfarande. Men det var en sak som bekymrade mig lite. Ägaren bar ju klockan lite innan den skickades till mig. Och då hade han upptäckt att det uppstått imma under glaset. Jag frågade vad som hade föregått denna situation. Och tydligen så hade han tvättat händerna lite ovårdsamt med klockan på handleden. Mer än så behövs det faktiskt inte ibland. Och imma på insidan av glaset är ett säkert tecken på att fukt har letat sig in i klockan. Vad jag alltid rekommenderar då är att man drar ut kronan och förvarar klockan så torrt som möjligt så att fukten har större möjlighet att hitta ut tills man lämnat in klockan på service. Gärna tillsammans med silicappsar som kan dra till sig fukten. För lämna in den på service rekommenderar jag alltid när detta händer. Det kan gå väldigt fort med rost om man har otur. Och det hade ägaren gjort vid detta tillfälle. Exemplariskt! Denna klocka har ju till och med två kronor. 😊 Men frågan är ju fortfarande hur fukten hittade in här? Bakboetten är ju alltid en orsak om packningen är rykt. Nu såg den inte så dålig ut här så jag misstänker en annan väg. Samma med kronorna. Det är också en väg in för fukt. Och här var det dåligt med packningar på båda. På den ena saknades packning helt. Och på den andra så var den gammal och trött. Men här misstänker jag även infästningen för glaset. Det satt nämligen väldigt löst.
Och det här var ett litet mysterium. Vad skall det vara för typ av glas egentligen? Det finns generellt två typer. En lösning som varit med mycket längre genom tiden och är en mindre tätande variant där glaset är lite kroniskt i botten för att passa motsvarande form i boetten. Sedan finns det de som har en stålring (spännring, tension ring) på insidan av glaset som gör att det spänner lite mer och gynnar tätheten. Här var det lite av en hybrid. Det ligger en ring under glaset som även har markeringar för minutindexen. Men den är för liten för att skapa en kraft för att hålla lite mer tryck mot glasets insida. Men glaset som satt i nu var ett sådant som skall ha en ring men man hade tagit bort ringen. Troligtvis var det bytt och man hade inte varit så noga med den passformen. Frågan är också om den befintliga ringen med indexen var tänkt för tätning också? Kanske det bara är tänkt för indexen och att det skall vara en stålring också? Men så pass mycket plats finns det inte. Det skulle behövas en ring som är väldigt smal för att passa mellan glas och indexring. Och det har jag inte sett någon innan. Indexringen är 28,5mm i diameter. Och diametern på insidan av glaset är 29mm. Vi pratar då alltså om en ring som skall vara 0,25mm tjock.
Jag funderade på om det fanns glaspckningar som är så tunna. Men det verkar det inte göra. Jag funderade även på om jag skulle lyckas klämma in en o-ring mellan glas och ring. Men dessa verkar inte finnas så tunna. Jag hade o-ringar som var 0,5mm. Och jag tänkte att om jag tar en ring som är typ 15mm i diameter så kan jag tänja den så den blir tunnare. Men så mycket ville den inte tänjas. Då gick den av. Och det hade ju i alla fall bara varit en nödlösning. Det ultimata är att hitta ett glas som har en yttterdiameter på 30mm (boettens storlek) och en inre diameter på 28,5mm. Men de verkar inte finnas. De nya från tex Sternkreuz har en inre diameter på 29mm i denna storlek. Man har alltså snålat på godset på glasen nu för tiden. Trist. Så tillsvidare så får klockan leva vidare med det nuvarande glaset. Jag tror inte det är tätare än vad kronan till alarmet är. Den var nämligen lite olik mot den andra.
Jag tycker detta är en snygg klocka. Stilren. Boetten har sitt slitage. Man kan se att plätteringen har nötts och man kan se den underliggande metallen. Men jag gillar det. Det visar bara att klockan har använts ordentligt. Det är ett tecken på trogenhet för en klocka någon har gillat.
