Jag känner en trevlig ung dam som föddes och bodde i Ryssland tills hon var 10-12 år. Jag minns inte exakt hur det var. Sedan flyttade hon till Sverige med sin pappa. Hon är väl ca 25 år idag. Och återigen, jättekul med unga personer som vill ha en gammal klocka.
Så länge jag har känt henne så har jag sett att hon alltid bär klocka. Oftast nyare klockor med quartzverk. Men samtidigt stilfulla och tidlösa. Senast fick hon en ny Seiko av sin dåvarande pojkvän när de firade ett år tillsammans. Innan har det varit en Casio med retrolook. Vi har pratat lite om klockor genom åren. Och eftersom jag ibland bär mina gamla klockor från forna Sovjet så har jag sett att hon har tyckt det är kul. Har man ett ursprung så har man. Man får i det här fallet inte tänka på vad som händer i den delen av världen just nu. För de som jobbade i dessa klockfabriker för 50-60 år sedan har ju inget att göra med vad som händer nu. Dessutom så var säkert inte arbetsförhållandena för dem särskilt bra.
Så jag frågade henne till slut om hon var intresserad av att jag letade upp en gammal damklocka från forna Sovjet åt henne. Och hon blev jätteglad. Det blev lite följdfrågor vad hon ville ha. Guld eller silverfärgad? Rund eller fyrkantig? Osv. Svaret blev silverfärgad och helst fyrkantig. Längre gick vi inte i beskrivningen. Hon sa att hon helt litade helt på min smak och omdöme. Så med dessa önskemål så gav jag mig ut på ebay och letade. Jag har ju kikat en del på herrklockor innan från forna Sovjet. Men inte damklockor. Så det var ett intressant letande. Kända damklockor från Sovjet hittade jag av märkerna Luch, Chaika, Zvezda, Zaria, Slava, m fl.
Och jag hittade en Slava tank med svart tavla som i alla fall jag föll för. Jag skulle gissa med tanke på urverket att klockan är mellan 50-60 år gammal. Slava betyder förövrigt ära. Och det kändes lite som en ära att jag fick förtroendet att hitta en klocka åt henne. Så jag slog till på denna snygga Slava direkt. Den kostade 400kr inklusive frakt. Det stod ju i alla fall “working condition” i annonsen och säljaren hade goda betyg. Visst, jag var helt på det klara med att klockan behövde en service. Men det var hela tiden planen att jag skulle serva klockan som hon skall ha. Klockan fanns i dagsläget i Bulgarien. Och det är ju alltid trevlig när det är ett land inom EU. Då slipper man tull och momstjafset. Nu tror jag inte att jag köpt något från Bulgarien innan. Så det kommer bli intressant. Leveransen angavs till ca 3-4 veckor. Den dök upp efter knappt två veckor. Fantastiskt!
Under tiden så funderade jag lite på armband. Avståndet mellan bandhornen var angivet i till 14mm i annonsen. Men läderarmbandet som satt på tog för mycket uppmärksamhet från klockan. Dessutom stod det 16mm på baksidan av armbandet. Så i detta läge kände jag inte att jag vågade beställa några armband förrän jag hade klockan i handen och kunde mäta själv. Armbandet som satt på såg ut att ha samma bredd hela vägen. Dessutom hade det ett markant mönster. Det såg helt enkelt klumpigt ut. Det jag hade i tankarna var ett armband som smalnar av lite mer mot spännet. Helst 4mm mindre vid spännet. Men 2mm kan räcka. Och jag ville inte att det skulle ha ett för markant mönster. Kanske till och med helt slätt. Jag plockade hem några svarta läderarmband med de kriterierna. Och ett av dem var ett slätt armband utan sömmar och minimalt mönster. Jag fastnade direkt för det. Kul när det blir enkelt att välja. Men för säkerhets skull så tog jag hem en länk i stål också. Hon kanske hellre vill ha det. Det hade vi nämligen inte pratat om.
Så var det dags att ta mig an urverket. Och mycket riktigt så gick det i alla fall. Men inte så bra. Balansfjädern (spiralen) såg i alla fall ok ut. Varven var ok och drog inte åt något håll. Dessutom så låg den väldigt plant. Bra förutsättningar. Och med detta så såg det ut att kunna bli bra. Rengöring och ny olja gör säkert susen. För urverket var rätt smutsigt. Men man får inte ropa hej än. Slitagen måste kolllas. Och så även höjdluften på alla hjul och fjäderhus. När det gäller ett urverk som är lite smutsigare så brukar jag skippa att kolla slitage när jag plockar isär urverket. Smuts och gammal olja kan nämligen ljuga om tillståndet. När allt är rent så vet man att det endast är delarnas skick som är sanningen. Jag har som exempel flera gånger varit med om att glappet mellan fjöderhuskärnan och fjäderhus bryggan sett ok ut från början. Men när allt är rent så har det varit en annan historia.
Och när allt är rent igen så är det dags att kontrollera alla funktionsgrupper för sig. Jag har pratat om detta innan men det tål att upprepas. Det första jag kollar är balansen. Så jag sätter dit stenarna/lagerbanorna för den först. Sedan lägger jag dit balansen. Och i och med att inget annat finns på plats på verkbotten så har man full insyn från alla vinklar. Här hade jag redan från början sett att avståndet mellan ruckningsstiften var för stort. Så detta justerade jag i detta läge. Efter det så tar jag bort balansen igen. Nästa test är fjäderhuset med sin brygga. Jag kollar både glapp i sidled och höjdluft. Så kallade side shake och end shake. Om det är glappt i sidled så kommer fjäderhuset kunna ställa sig på kant lite på grund av kraften i fjädern. Och förutom att det då kan ta i brygga, urverksbotten och andra hjul i närheten så kommer det inte att röra sig lika lätt i sin lagerbana. Det här är väldigt viktigt för amplituden (orken) i urverket. Nästa test är själva verkhjulen. Även här kollar man glapp i sidled och höjdluft. När det gäller höjdluften så är det, förutom att den skall vara minimal, viktigt att alla hjul kan röra sig lika mycket. Och det skall även jämföras med hake och balans.
Så när alla tester är utförda och man känner sig nöjd så är det antigen dags att stätta ihop urverket. Så ni förstår kanske hur mycket tid man behöver lägga ned innan det väl är dags för att få allt på plats. Särskilt om det inte är som det skall och man behöver justera lagerbanor eller byta ut delar. Nu såg faktiskt allt ganska bra ut här. Det enda jag behövde justera var lagerbanan i bryggan för fjäderhuset. En väldigt vanlig åtgärd på gamla urverk där lagerbanan inte är en sten. Så det ingreppet är mer eller mindre rutin. Det är snarare så att man blir förvånad om man inte behöver åtgärda detta på en äldre klocka.
Dags att sätta ihop urverket samt ge det ny olja. Och väl på timegraphern så var det dags att se hur det presterade. Och i detta läge så skall man alltid ha i åtanke att mindre urverk har svårare att prestera riktigt bra. Marginalerna är små och den lilla balansen får inte lika bra rörelsemoment. För det första så så var beat error lite högt. Det är skillnaden i millisekunder hur balansen oscillerar mellan dess två ändlägen. Denna var 2 här. Man brukar säga att under 1 är bra. Så har fick jag justera det lite. Och eftersom detta är en balans med sin brygga där det inte går att justera när den sitter på plats så är det lite mer jobb. Man får ta loss balansen från sin brygga och sedan vrida spiralen på sin axel. Och timegraphern talar inte om vilket håll. Så har man otur så vrider man åt fel håll. Men ibland kan man se åt vilket håll genom att sikta mot gångstenen som sitter på balansen. Man skall sikta efter en rak linje som består av lagerbanan för haken, stolparna som haken vilar mot i vardera ändlägerna och gångstenen på balansen. Det kan ge en hint om vilket håll man skall vrida spiralen. Och med en beat error på 0,5 efter endast ett försök så kände jag mig nöjd.
Apmplituden (orken) var något låg. Den låg på ca 240. Men urverket presterade faktiskt väldigt bra i övrigt. Så jag lät det vara. Ibland får man inte stirra sig blind på amplituden. Huvudsaken är ju att urverket går bra i olika positioner. Jag fick ca 30 sekunder i delta mellan de fem pisotioner som man brukar kolla med. Och det är faktiskt fantastiskt bra för ett litet urverk i en damklocka från forna Sovjet. För detta är ju ett värde på den största skillnaden mellan positionerna man mätt i. Och detta kommer att jämna ut sig när man bär den och när den ligger still med tavla upp på natten. Så med lite finurlighet med ruckningen så kan man komma rätt nära perfektion.
Så var det dags att meddela min kompis att klockan var klar. Och hon har ju faktiskt inte sett den än. Så har jag otur kan det bli helt fel. 🤪 För när jag meddelande henne att jag från början hade hittat en klocka och frågade om hon ville se en bild på den eller vänta tills den var klar så valde hon att vänta. Nervöst värre…
