Jag har skrivit lite om Lejon innan. Eller Leijona som märket egentligen var. Det var ju ett finskt varumärke som sträcker sig tillbaka till 1907 då Johan Werner Lindroos började importera klockor från Schweiz till Finland. Varumärket har tillhört familjen Perkko sedan 1919 då man köpte upp verksamheten av Lindroos.
Men det är faktiskt så att ursprunget sträcker sig tillbaka lite längre. I Schweiziska arkiv för varumärken hittar man nämligen att samma logga med ett lejon och sköld var registrerad 1880 av urmakaren Albert Kenel & Co i dagens kommun Val-de-Travers. Det ligger i kantonen Neuchâtel i västra Schweiz. Det här är ett område som är av absolut största vikt när det gäller klockhistoria i Schweiz. Här. Hände. Allt. 1892 så kan man hitta registrering av Manufacture d’Horlogerie Lion SA. Så lejonet fick ett hänga med. När varumärket Leijona hittade till Sverige via Finland så döpte man om klockorna till Lejon. Lite fånigt kan jag tycka. Varför kunde vi inte använt vårt grannlands namn? Stolta finska lejon liksom.
Men nu är det som det är. Denna klocka heter Lejon. Men den är inte mindre snygg för det. Jag gillar verkligen den. Boetten är fantastiskt snygg med sina något vridna bandhorn och urtavlan som är stilfullt ren. Det är inte så ofta jag köper klockor för egen räkning. De har en förmåga att hitta till mig på andra sätt. Men när denna dök upp på en auktionssida så blev jag lite sugen. Och faktum är att bilderna i annonsen inte gjorde rätt för klockan. Den var mycket snyggare när den väl dök upp hos mig. Den kostade mig för övrigt bara en trehundring.
Jag har alltid väldigt mycket att göra med alla kunders klockor. Så det innebär att mina egna projekt oftast skjuts åt sidan. Men denna ville jag verkligen ta tag i direkt. Jag kan känna så ibland. Jag vill göra något åt mig själv lite då och då. Mycket oftare än vad som egentligen sker. Men det går inte när man har en stor strid av klockor som strömmar in från härliga klockägare. Men med denna så kände jag att detta måste ske nu. Jag vill bära den snarast.
Klockan gick inte när den kom till mig. Den försökte men orkade helt enkelt inte riktigt en längre tid. Dessutom så tog sekundvisaren i minutvisaren så om den lyckades gå en minut så tog det stopp i alla fall. Urverket är ett FHF 72-4N. Denna serie av urverk som startade med 72 började tillverkas 1955. Nu är detta ett 4N och vissa modifieringar har gjorts sedan 72 kom ut. Kanske denna klocka är från skiftet 50-60-tal. Urverket såg dock ut att vara i gott skick. Så jag hoppades på ett en service och eventuellt byte av huvudfjädern skulle göra susen. Och jag såg inga direkta röda flaggor när jag plockade isär urverket. Visst var lagerbanan på fjäderhusbryggan lite glapp. Men det är ju ett vanilgt ingrepp på gamla urverk.
Vad som är lite anmärkningsvärt är att det har motstenar för samtliga hjul förutom andrahjulet och sekundhjulet som sitter i center. Så vad innebär detta? Jo det betyder att höjdluften för hjulen regleras av motstenarna. Det betyder också att anliggningsytan är mindre då det är änden på tapparna som tar i och inte en skuldra på axeln. Friktionen blir mindre på detta sätt. Särskilt i lägena tavla upp och tavla ned.
Så efter en rengöring så var det dags att sätta ihop urverket igen. Och som vanligt så testar jag alla funktionsgrupper separat. Först ut är balansen. Så stenarna för den åker på plats. Sedan lägger jag dit balansen på verkbotten utan något annat på plats. På det sättet har jag full insyn från alla vinklar hur balansen jobbar. Allt såg ok ut här. Så bort med balansen igen. Nästa steg är fjäderhuset (barrel) med sin brygga. Här kollar jag glapp i både sidled och höjdled (side shake och end shake). En del glömmer faktiskt att kolla glappet i höjdled. Men det är också viktigt. Jag hade redan sett att glappet i sidled var för mycket. Så det justerades direkt. I höjdled såg det för övrigt bra ut. Nästa steg är verkhjulen (train wheels). Så bort med fjäderhuset och bryggan igen. Man kan ju undra varför jag plockar bort delar efter varje test? Jo det är för att få så bra insyn som möjligt för varje funktionsgrupp. Även verkhjulen testas för höjdluft och sidledes. Nu har ju som sagt de flesta hjul motstenar. Så höjdluften bör vara ok. Och alla tappar såg ok ut utan slitage så sidledes bör det också vara bra.
Men här visade det sig att höjdluften för sekundhjulet var alltför stor. Ett av två hjul som inte har en motsten. Sekundhjulet kunde röra sig för mycket mot bryggan för verkhjulen. Så pass mycket så att det faktiskt snuddade bryggan. Och det kunde man se lite på ovansidan av kuggarna på hjulet. Så här blev det till att ta fram ett verktyg som man bara måste ha om man vill ta det här med urmakeri på allvar. Nämligen horiaverktyget. Med det kan man bland annat flytta lagerbanor i höjdled med hög precession. Jag flyttade ned den övre lagerbanan två hundradels millimeter till att börja med. Och det blev helt perfekt. Man får efter en tid en känsla för hur mycket som det behövs. Och här träffade jag rätt direkt. I det här läget får verkhjulen med sin brygga sitta kvar och jag sätter dit fjäderhuset och sin brygga. Sedan sätter jag dit kronhjul (crown wheel) , spärrhake (click) med sin fjäder och spärrhjul (ratchet wheel).
Nu vänder vi på steken. För nu är det dags för ställmekanismen. Jag börjar med minutröret (cannon pinion). Sedan muffhjul (clutch wheel), uppdragsdriv (winding pinion) och uppdragsaxeln (stem) med kronan. När det gäller uppdragsaxeln här så var den lite rostig. Så det hade jag tagit hand om innan. När det som i det här fallet gällde gängan så är det egentligen inte så farligt. Den delen av gängan används ju inte i alla fall. Men man vill ha bort rosten. Så jag börjar med att låta uppdragsaxeln ligga i rost lösare något dygn. Sedan kör jag gängan igenom ett gängsnitt för att få bort allt. Jag har faktiskt gängsnitt och tappar ned till 0,3mm om det skulle behövas. Här var det 0,9mm. En vanlig storlek på gännan på uppdragsaxeln. Vidare sätts regeln (setting lever), visarställarmen (yoke) och dess fjäder på plats. Sedan är det mellanhjul (intermediate wheel) och växelhjulet (minute wheel) som sätts på plats. Till sist innan vi vänder på steken igen så sätts regelfjädern (setting lever spring) dit.
Tillbaka till verksidan. Nu sätts gånghaken (pallet fork) och dess brygga på plats och en av paletterna oljas för att flytta över olja till gånghjulets kuggar. Och det är utgångspaletten som oljas. Sedan är det spännande. För nu lägger jag dit balansen igen för att se om man kan få lite liv i liket igen. 😉 Och visst fick jag det. Men amplituden var mer eller mindre kass. Knappt 200. Det blir ingen glad av. Jag hade sett att huvudfjädern (mainspring) var lite för klen. Jag mäter alltid upp den. Oftare än sällan sitter det fel fjäder i fjäderhuset. Här var den 0.11 tjock och den skall egentligen vara 0.12 för detta urverk. Dessutom var den av den gamla typen av kolstål. De mattas mycket lättare än de nyare legeringarna. Och även fast amplituden kommer att öka i några veckor så när jag såg detta så beställde jag en ny direkt. Det var inga funderingar om det. Men jag kunde i alla fall börja med den gamla för att se hur urverket gick i övrigt. Och det visade faktiskt större variationer mellan olika positioner. Nu är det inte helt ovanligt vid låg amplitude. Balansen oscillerar mindre så spiralen “andas” mindre och kontakten med ruckningsstiften blir inte som den skall. Så det blir att avvakta tills nya huvudfjädern dyker upp. Det är ganska enkelt att byta bara den på ett urverk utan automatik. Man behöver ju oftast bara lyfta på fjäderhusbryggan för att få ut fjäderhuset.
I övrigt så gick urverket bra. Jag hade sett innan att spiralen (balance spring) inte låg mittemellan ruckningsstiften (timing pins). Men det hade jag justerat när jag la dit balansen i min första test. Även avståndet mellan ruckningsstiften justerades något för de var faktiskt lite för täta. De nöp nästan lite om balansfjädern. Så här är det så mycket enklare att se och justera när man bara har balansen på plats i första läget.
Nu kanske ni undrar lite varför jag inte satte ihop resten av urverket i detta läge? Hela datumfunktionen var ju i detta fall inte på plats än. Jo det är av den enkla orsaken att om jag ser problem med gången så är det färre delar att ta bort igen för att felsöka. Så funktioner såsom datum, dag, automatik mm sätts aldrig dit förrän jag är nöjd med gången.
Den nya huvudfjädern dök upp efter några dagar. Och den sattes på plats direkt. Efter det så visade timegraphern 270 i amplitude. Kanon! Men avvikelserna mellan olika positioner var fortfarande för stora. Och det visade sig genom att urverket gick för fort på högkant. Lite ovanligt även om det händer. Oftast sjunker gången på högkant. Så vad kan det vara som orsakar detta? Jag gjorde en test. Jag släppte på kraften på huvudfjädern för att få en lägre amplitude. Och då fick jag liknande resultat som när urverket låg på högkant. Så det hade alltså inte mest med positionen att göra. Det finns att litet generellt tips man kan följa om det skiljer sig på gången mellan horisontalt och vertikalt läge. Går klockan för sakta i vertikalt läge så kan man testa med att minska avståndet på ruckningsstiften. Samma gäller fast tvärt om när den går för fort i vertikalt läge. Då kan man testa med att öka avståndet på ruckningsstiften. Detta hade jag ju redan gjort i mina tester. Och jag tyckte att mer får det inte vara. Men med facit i hand så ökade jag avståndet lite till. Och minsann. Det blev helt klart bättre även om min personliga åsikt var att det såg för stort ut. Summa summarum. Man skall aldrig bli envis och inte våga testa utanför “gränserna”. Jag hamnade till slut på ca 20 sekunder i delta. Alltså den största variationen mellan de fem positioner som COSC använder sig av. Och som vanligt gäller dessa värden ytterligheterna. I verkligheten så kommer det handla om runt 5-10 sekunder på ett dygn för den här dyga 60-åringen när man bär den. Det här kan bli en vinnare och definitivt en favorit. Jag bytte även ut glaset till ett med lägre profil. Jag tyckte det som satt på var något för högt. Men det var inte utan att jag sick kämpa lite med höjden på hur visarna satt för att de skulle få plats under det nya lägre glaset.
Det är få saker som ger en bättre känsla som att få in en klocka som går som skit från början men när jag är klar med den så visar den vad den verkligen kan gå för. Det är ett rus som inte kan beskrivas med ord. Dessutom så var det en klocka till mig själv. Endorfinerna är på topp.
