Denna klocka tillhör samma ägare som den Zelus med ett Landeron 248 som jag servade för några månader sedan. Denna klocka har dock en boett av 18k guld som grädde på moset. Men som ofta med dessa boetter av guld så är de väldigt tunna i materialet. Det sitter ofta en metallring mellan boett och urverk för att ge mer stadga. Här satt det till och med två. Men får klockan en smäll på ett av bandhornen så kan det böjas. Men det är oftast inte själva bandhornen som böjs. Det är precis där bandhornen möter resten av boetten. Så det är i själva verket boetten som böjs där materialet är riktigt tunnt. Nu var det inte riktigt lika illa som på den Dulcia som jag servade i våras. Där var det faktiskt rätt illa. Det här är inget jag ger mig på. Det finns guldsmeder som är tusen gånger bättre på det här än jag. Så jag brukar erbjuda kunden att jag kostnadsfritt tar ut urverket igen om man nu vill lämna in klockan hos en guldsmed. Och där finns ingen tdisgräns. Har klockan en gång varit på service hos mig så ställer jag upp på detta. Och självklart så sätter jag tillbaka urverket igen när boetten är fixad.
Landeron 148. Så vad skiljer mellan 48, 148 och 248? Tittar man på verkdelen så skiljer egentligen inget mer än att de senare har stötdämpning på balansen. Så här kan man plocka delar mellan de olika modellerna rätt fritt. Det gäller 47 också. Modellen som bara fanns i ett år innan det blev 48. Det enda man skall akta sig för är att sätta en balans som inte har haft stötdämpning i ett urverk som har det. Och tvärt om såklart. Det skiljer nämligen bland annat på balansens axel. Den är bland annat ofta längre om det inte är stötdämpning.
Där det skiljer lite mer är i kronografdelen. Och det är inte så jättemycket heller. Den största skillnaden är väljarhjulet och hammaren. På 148 så ändrades detta. Och här ändrade man även hur den arm som är en förlängning av startknappens funktion som trycker på väljarhjulet så det vrider sig. På 48 så är det en del. På 148 är det två delar plus en lustig fjäder. Det finns även två varianter på denna fjäder. Det här lämnade man igen på 248 och armen blev en del. Och jag kan förstå det. För denna lustiga fjäder kan ställa till problem om den böjts aldrig så lite.
Det råkade jag faktiskt ut för med detta urverk. Vad som hände var att man kunde starta, stoppa och nollställa kronografen. Men det gick inte att starta, stoppa och sedan starta igen utan att nollställa först. För då var denna lustiga fjäderns ände i vägen då man skulle starta igen. Den var aaaningen böjd och då fjädrande den inte tillbaka tillräckligt mycket för att startfunktionen skulle fungera utan att ha nollställt emellan. Denna fjäder är förövrigt väldigt tunn i materialet. Så här gällde det att tänka efter före. Dåligt läge för att prova sig fram med andra ord. Då sitter man där helt plötsligt med en fjäder i två delar. Och självklart så är den väldigt svår att få tag på om detta skulle hända. Jag har förövrigt markerat denna fjäder på min bild av fornitutfatet med alla delar i. Fjädern i fråga har flera böjar. Och den på mitten kan man ju tycka skulle ju kunna vara en kandidat för justeringen. Men det här är en punkt där den böjts i produktionen. Och när stål böjts så ändras dess struktur. Man kallar även detta för en typ av härdning. Så med andra ord är materialet hårdare just i denna punkt. Så det smarta här är att böja den precis jämte denna knyck. Där är materialet mjukare och man riskerar inte att den går av så lätt. Och med denna minimala justering så fungerade funktionerna som de skall igen.
Men det var fler saker i kronografdelen som behövde justeras. Dessa urverk har några excentriska skruvar som används för att justera lägena på armar, hjul mm. Dessa skall man aldrig röra till att börja med. De kan ju faktiskt sitta rätt. Men här hade någon fixare skruvat friskt på några av dessa skruvar. Jag gissar att det i de flesta fall är okunskap och man tror att dessa är vanliga skruvar som skall tas bort vid service. Så om ni tänker ge er på en kronograf så identifiera dessa skruvar innan ni börjar lossa på skruvar hej vilt. Det kommer bespara er från mycket huvudby och tid när ni väl satt ihop allt och skall testa funktionerna bara för att konstatera att inget fungerar som det skall.
Den första skruven jag fick ge mig på var den som justerar avståndet mellan drivet och kronografhjulet. Här tryckte drivet för hårt mot kronografhjulet. Det resulterar i att urverket stannar efter en liten stund. Jag har märkt upp den med en ring och siffran 1 på en av mina bilder. Man brukar säga att två hjul med kuggar så skall kuggarna gå i varandra med två tredjedelar av kuggarnas längd. I detta fall är det ganska stor skillnad på längden på kuggarna på dessa två hjul. De på kronografhjulet är väldigt små. Och då är det alltid på det hjulet med de minsta kuggarna som man skall gå efter. Det här kan vara svårt att hitta två tredjedelar på så här små kuggar. Men det viktigaste är att kuggarna får aldrig bottna på nästa hjul. Det är då trögheten, och onödigt slitage, uppstår.
Nästa problem jag märkte gällde en annan excentrisk skruv. Väljarhjulet har i princip tre lägen. Kronograf av och nollställd. Kronograf på. Och kronograf av men inte nollställd. Och det var i detta sistnämnda läge som det var problem. När man stoppade kronografen så fortsatte den att gå. Det var först när man nollställde som den stannade. Så det var bara att ge sig på nästa skruv. Jag har markerat den med en ring och siffran 2 på samma bild. Efter detta så fungerade dock allt som det skulle. Och detta utfördes innan jag justerade den där lustiga fjädern som jag nämnde innan i inlägget.
Verkdelen fungerade också tillfredsställande efter service. Jag fick ca 270 i amplitude och ca 25 sekunder i delta mellan fem positioner. Det är helt klart godtagbart. Urverket är ju trots allt runt 75 år gammalt.
Jag tycker detta är en riktigt vacker klocka. Grundmönstret på tavlan är fantastiskt. Sedan har vi den klassiska tachymeterakalan längst ut. Sekundmarkeringen är avdelad ned till två tiondelar av en sekund. Siffrorna för timmarna är enkelt eleganta. Jag får lite vibbar för hur texten Delbana är lite lik hur Lemania skrev sin text på tavlan. Delbana valde dock att ha en rak nederdel på texten och lite spetsigare på mitten. Men här kommer en gissningslek för er. Kanske en del av er vet svaret. Det finns en skala med röda siffror som går från 1 till 20. Kan ni gissa vad denna är för? Svara med en kommentar. Och inte bara vad den heter. Utan också hur man använder den.
