Den här var det svårt att hitta info om. Och jag har två stycken. Den ena har datumring med svart text och den andra röd. Båda klockorna saknade sekundvisare. Generellt så gillar jag svart text på datumringen bäst. Så det fick bli den som jag la upp på arbetsbordet. Urverket är ett ETA 2452 och det började tillverkas på 50-talet. Jag skulle dock gissa på att denna klocka är från 60-talet. Kanske sent 50-tal. Ibland har man ju bara stilen att gå på och då blir det inte så exakt med åldersanalysen. Men som sagt. Mellan 60 och 70 år gammal är den.
När jag kom till läget att lyfta på urtavlan så blev jag lite besviken. Flera siffror på datumringen var skadade/borta på 10-talssiffrorna. Men nu hade jag valt den här klockan och då tänker jag fortsätta med den också. Jag tänkte att jag kan alltid stjäla urtavlan från den andra sedan. Alternativt jaga tag på en ersättare med svarta siffror. Servicen gick bra utan några andra överraskningar. Åtminstone inte några dåliga sådana. Jag hade från början trott att fjädern kanske var av. Den betedde sig lite konstigt när man drog upp den. Men det visade sig bara vara att det sista inre varvet på fjädern var lite för stort så den lilla haken på fjäderhusets axel tappade taget ibland. Så det blev till att nypa till fjädern lite. Klart bättre än att behöva byta fjäder om den hade varit av. Nu är det ju inte svårt heller. Men kan man återanvända fjädern så är det alltid trevligt. Den verkade ha bra spänst i sig kvar.
Så kom jag till beslutet om datumringen. Motsträvigt så tog jag fram den andra klockan och ”lånade” datumringen med de röda siffrorna från den. Men så kom jag på. Klockan saknade ju sekundvisare. Och jag har lite röda sådana på lagret. Kanske det kan bli en bra matchning och göra valet av datumringen lite lättare. Så fick det bli. Jag hittade en som såg ut att passa. Hålet för axeln på visaren är ju oftast extremt litet. Typ runt 0,2 mm. Jag lade på visaren på axeln och såg att den började röra sig. Perfekt! Rätt storlek tänkte jag. Men efter att ha tryck dit den med visarverkyget så stannade klockan. Hmmm. Tar den i någonstans? Nej det såg inte ut som det. Jag tog av visaren igen och klockan gick fortfarande inte. Vaf…? Det tog faktiskt en stund innan jag kom på vad som hände. Sekundvisaren hade inte rätt storlek. Den var några hundradelar för stor. Det resulterade i att när jag tryckte dit den så gick det för lätt och röret på visaren tryckte i sin tur till minutröret som axeln för sekundvisaren går igenom. Jag löste det med att nypa till röret för sekundvisaren en aaaning. Här får man verkligen vara försiktig annars blir det för mycket. Jag nöp även till minutröret lite för så lätt skall det inte kunna komma ur läge. Två flugor på smällen. Utöver detta så fick klockan ett nytt glas. Det hade säkert gått att polera bort reporna men det hade även en liten spricka vid kl6 och det såg trist ut.
Så vad tyckte jag nu då till slut med de röda siffrorna och den röda sekundvisaren? Jag blev faktiskt riktigt nöjd. Och för att späda på det lite så fick klockan ett mörkbrunt armband som tonar lite åt det röda hållet. Den blev ju faktiskt kanonsnygg! Och den presterar bra efter service också. Mindre än 10 sek avvikelse på ett dygn. Låg beat error och bra amplitud. Och automatiken fungerar som den skall även fast dess hjul säkert hängt med sedan begynnelsen. De kan annars bli slitna med tiden.
Och som kronan på verket (höhö) så hade den andra klockan en signerad krona med ett M för klockans namn Matina. Det brukar oftast bara större tillverkare göra. Så den fick hoppa över till denna. Man skall aldrig ge upp innan man ser helheten.
