Ok, då höjer vi insatsen lite igen. Rolex Datejust Oyster Perpetual. Denna gång med guldinlägg och guldfärgad urtavla. Och det är risk för en lite längre post igen. 
När jag först fick förfrågan på den här klockan så var det det mest för att man kunde höra ett litet klonkande ljud när man vände på den fram och tillbaka. Jag var ganska säker på vad det var. Ännu ett 3135 som behöver en ny axel till rotorn som är en del av den automatiska uppdragningen. Och mycket riktigt var det så. Kunden ville dock inte ha en hel service. För den ”gick ju”. Nu är det så att urverk från Rolex är robusta urverk ofta med en stark fjäder. Det är som en traktor med ett högt vridmoment som bara tuggar sig igenom all lera på åkern. Men i det här fallet gör det att urverket tickar på mycket längre än vad som egentligen är bra för sig själv. För ju längre den går med gammal olja och smuts destå större risk är det för att slitage uppstår. Och som ni minns så var axeln till rotorn sliten på detta urverk. Så var har det materialet tagit vägen? Precis, överallt i urverket. Så snälla, serva era Rolexar i tid, och andra klockor med för den delen, så kanske räkningen inte blir så hög vid nästa service på grund av att delar måste bytas ut. Och det gäller särskilt dyrare klockor. För delar till dem kan kosta en hel del.
Men som vanligt så är det alltid kunden som bestämmer. Och i det här fallet så ville han som sagt inte ha en hel service av urverket. Så jag bytte bara ut axeln till rotorn som han ville. Men jag såg ju hur torr oljan var i urverket och den behövde verkligen en hel service. Och även fast det är kunden som bestämmer så kan man ju alltid försöka påverka lite. I det här fallet var det ganska enkelt. Jag tog en video på balanshjulets gång. Sätter man fart på det med hjälp en en liten roterande rörelse på urverket, utan kraft från fjädern, så skall hjulet gå väldigt lätt och när den momentala kraften är slut så skall hjulet stanna lugnt. Man skall nästan inte se när det exakta tillfället då det stannade inföll. I det här fallet så stannade det ganska tvärt när kraften började ta slut. När jag sedan skulle lämna över klockan till kundens son, som var mellanhanden i detta fall för kunden själv var på utlandsresa, så visade jag videon jag tagit. Ett telefonsamtal till pappan och jag fick tillbaka klockan igen. Denna gång för en full service. 
Klockan är enligt serienumret från 1993 och urverket är som sagt det väldigt välanvända Rolex 3135. Det tillverkades i ca 30 år och satt bland annat i klockorna Datejust, Submariner, Yacht-Master och Sea-Dweller. Den här klockan köptes tillsammans med en matchande Rolex damklocka som ägarens fru fick. Tyvärr så försvann den mystiskt när den lämnades in av ägarinnan någon annanstans för att få ett nytt glas. En väldigt tragisk historia. Klockorna var ju ett par liksom ägarinnan till klockan och hennes man. Ett band som är ovärderligt på alla sätt och vis. Klockan är borta och ägarinnan och hennes man blev otroligt ledsna och besvikna.
Men åter till denna klocka. Servicen gick smidigt utan att jag hittade något alarmerande slitage. Men när jag tog ur fjädern så upptäckte jag att den hade ett par små knyckar på sig. Det här händer inte av sig självt när den ligger i sin trumma. Troligtvis så har någon tidigare urmakare hanterat den lite ovarsamt. Det här är inte bra och kan påverka kraften fjädern levererar och i sin tur påverka amplituden. Det resulterade i att jag behövde beställa en ny fjäder för en sådan hade jag inte hemma. Men jag passade på att beställa en extra. Det kan ju vara bra att ha i lager. Jag har en klocka till med ett 3135 på väg in och då kan det ju vara bra att vara förberedd.
Väl ihopsatt och med ny fjäder så levererar den riktigt bra i alla lägen. Straxt under 300 i amplitude. Jag fick dock justera beat error. Den låg på 1,5 från början och det är alldeles för mycket för ett urverk där det går att justera detta medan balansen sitter på plats. Jag fick ned den till 0,1 och det är riktigt bra. Det blev även till att justera gången ca 7-8 sekunder också. Det är dock lite krångligare på detta urverk och flera andra från Rolex. Man behöver ett speciellt verktyg för att skruva på några skruvar som sitter på insidan av ringen på balanshjulet. På detta sätt flyttar man tyngdpunkten på hjulet och det resulterar i att urverket att går långsammare respektive snabbare. Men det är viktigt att alltid skruva lika mycket på skruvarna som sitter mittemot varandra. Annars blir det obalans i hjulet. Det sitter fyra skruvar på detta hjul. Två mindre och två större. Justeringsverktyget har en gradering på sig som består av en massa streck i en cirkel. Skruvar man på de stora skruvarna så resulterar det i ca två sekunders justering mellan varje streck. De små skruvarna ger ca en sekunds justering. Det här gör att man kan komma väldigt nära det perfekta läget. Systemet kallas för micro stella och man trär på änden av verktyget utanpå de stjärnformade skruvhuvudena. Det här kan man göra även när urverket ligger kvar i boetten. Men man får vara väldigt försiktig. Balansen sitter ju på plats med sina ytterst tunna ändar på axeln. Jag vet inte exakt diametern på ändarna men vi pratar under en tiondels millimeter. Så en felaktig rörelse och man kan bryta av den. Därför håller man i balanshjulets ring med en korntång (pincett) medan man justerar skruvarna. Det går att byta axeln. Det har jag gjort på andra urverk där den har varit av när klockan kommit till mig. Men det är ju dumt att dra på sig mer arbete än nödvändigt. Så tålamod och försiktighet är en dygd i detta läge.
Boetten samt armbandet fick sig en ordentlig rengöring i ultraljudstvätten. Glaset har några små stötskador i kanten runt klockan tolv samt en mindre skada över texten Datejust. Visst, det kan kännas tråkigt och kanske borde glaset bytas ut. Men samtidigt så är det ju en bekräftelse att klockan verkligen används vardagligt och det tycker jag är kul. En klocka skall inte ligga i en låda och bara få följa med ut vid finare tillfällen bara för att det är en dyrare sådan. Den skall användas vid alla tillfällen.
Och nu skall den lämnas över till ägaren själv. Han är Italienare men bodde även många år i Frankrike för att senare hamna i Sverige. Han pratar franska med sin son och engelska med oss andra. Men han är en sann Italienare i blodet och hans passion för klockan syns väl. Och hans typiskt italienska gestikuleringar kommer säkert dyka upp när han får tillbaka den. 
