Den här klockan har jag haft svårt att hitta info om över huvud taget. Men jag tycker den är väldigt snygg. Urverket är i alla fall ett AS 984. Jag tror jag har skrivit om AS tidigare. Eller A. Schild som de egentligen hette. De tillverkade säkert miljontals urverk genom tiden. De hamnade till slut under ETA på 70-talet och som vi alla vid det här laget vet ligger under The Swatch Group.
Den här klockan är lite mindre. Inte så litet som en klassisk gammal damklocka. De brukade vara ca straxt under 25mm utan kronan. Den här är 29mm. Ett klassiskt vintage herrur brukar ligga runt 35mm. Så den här klockan är lite mitt i mellan dam och herr. Och det finns många klockor som ligger runt det här måttet. Smart strategi. Ett klassiskt damur kan ju se väldigt litet ut. Men samtidigt är det ju så himla snyggt på en smal handled på en dam. Men man kanske som dam inte vill ha en minimal klocka. Då blir ju det här den perfekta storleken. Sedan finns ju också herrar med smalare handleder. Då blir ju detta mått också perfekt.
Den här klockan är med all säkerhet från 40-talet. Kanske till och med sent 30-tal. Hur vet jag det då? För det första så kan man hitta info från vilka år urverket tillverkades. Sedan har balansen inte någon stötdämpning på sig. Det betyder i praktiken att om klockan tappas i golvet eller får en kraftig smäll så finns risken att de sköra ändarna på balansens axel går av. 1934 så uppfann ingenjörerna Georges Braunschweig and Fritz Marti Incabloc. De jobbade båda för Universal. Principen bygger på att toppstenarna för balansen är fästa med en fjäderbricka. Tidigare så hade de varit ”stelopererade”. Den nya lösningen gjorde att balansen kunde svikta lite och därmed dämpa en stöt. Det tog dock en tid innan tekniken började användas mer spritt. Faktiskt så långt som efter andra världskriget. Men i slutet på 40-talet så hade alla tillverkare av urverk insett att det här är framtiden. Det utvecklandes en uppsjö av olika varianter på denna lösning genom åren.
Men åter till denna klocka. När jag plockade isär den så såg jag att det fanns en del rostangrepp i ställverket. Bommen såg riktigt trist ut så det fick bli en ny eftersom jag hade en passande på lager. Även regeln var rätt angripen. Men här kommer den magiska fiberborsten in i bilden. Det är en borste vars strån består av glasfiber. De har förmågan att verkligen tränga in i rosten och få bort det aktiva angreppet. Visst, har det ätit av metallen så är det ju så. Men man får i alla fall bort själva rosten. Ett riktigt bra verktyg som jag använder ofta. Jag jobbar ju mest med gamla klockor för jag tycker de är mest intressanta. Och då stöter man på rost ganska ofta. Så kom i håg detta. Har ni en gammal klocka som det står waterproof, water resistant, etc på så ta det med en nypa salt. Packningar torkar med tiden. Och förr i tiden så var packningarna inte supereffektiva heller. De kanske en gång i tiden klarade av ett stänk av vatten eller ett hällregn. Men mer än så var det inte. Och 50, 60, 70 år senare så gör det inte ens det längre. Så var försiktiga med era gamla klockor. Det finns klockor som jag har som jag tar av mig om det regnar eller om det är hög luftfuktighet och stoppar dem i en tätförslutande påse. Ja, jag har alltid med mig en sådan ut.
För övrigt så fick sig boetten även en ordentlig rengöring samt ett nytt glas. Det gamla glaset hade sprickor i sig och det går inte att göra något åt. Det fick även bli ett nytt svart läderarmband. Jag gillar verkligen den här klockan.
