Nu blir det faktiskt en repris. Och jag varnar för ingående tekniknörderi. 
Jag brukar undvika att göra ett inlägg på en likadan klocka som jag tidigare har skrivit om. Men nu blir det faktiskt så. För det här är en klocka som jag har en precis likadan själv. Dessutom behövde jag göra två ingrepp på urverket utöver normal service och det kanske kan vara kul att veta hur man gör det. Klockan tillhör en god vän som även är kollega till mig i en annan bransch. Den har tillhört hans farfar som han höll mycket kär. Vi pratade en del om klockor som tillhört en kär släkting. Jag tycker det är det bästa minnet man kan ha att bära en gammal klocka från någon. Man blir ju påmind om dem varje gång man tittar vad klockan är. Men min kompis sa även något annat som jag inte tänk på. ”Det är ju som om han tittar tillbaka varje gång.” Och så är det ju faktiskt. Jag kommer att tänka så i fortsättningen när jag bär min pappas Omega. Det här är en Seiko med referensen 66-7100. Den är från oktober 1970 medan min är från september 1971. Seiko hade nämligen ett väldigt specifikt sätt att datera sina klockor med ända ned till vilken månad den tillverkades. Det här var den sista serien av mekaniska urverk vid den här tiden som känns lite mer robusta från Seiko. Efter det så blev det väldigt tunt material på bryggor mm. Det behöver inte alltid vara fel med det känns inte riktigt lika gediget längre. Men på detta urverk så känns det fortfarande bra även om fjäderhusbryggan precis där fjäderhuset sitter är lite tunn. Även bryggan för balansen vid fästet är lite tunn.
Och på tal om balansen. Här hittade jag det första problemet på denna klocka. Balansfjädern var inte riktigt ok. Det yttersta varvet såg inte ok ut. Så jag fick ta av balanshjulet och dess fjäder från bryggan. Och nu var det solklart vad som var fel. Det är nämligen så att så länge stiftet för det yttre fästet för fjädern sitter på plats i bryggan så kan det vara svårt att se vad problemet är. Ibland måste man till och med kränga av själva fjädern från sin axel för att få fullständig klarhet vad som är problemet och för att lättare kunna justera själva fjädern. Men här räckte det med att ta av hjulet med fjädern från bryggan. Jag har lagt upp en bild där jag visar problemet. Avståndet till varvet innanför det yttre varvet på fjädern skall vara samma vid båda ringarna som jag markerat. Det är det inte här. Det resulterar att hela fjädern skjuts i sidled på grund av att den del av det yttersta varvet som går mellan ruckningspinnarna trycker mot den ena pinnen. I detta fall var det så illa så att varvet innanför nuddade den inre pinnen stundtals när hjulet oscillerande. Det skall den absolut inte göra. Då förkortar man i praktiken fjädern med ett helt varv vid dessa tillfällen. Jag har även markerat med ett kryss var jag kommer att göra justeringen. Jag kommer hålla i fjädern med korntången precis under krysset och röra lite försiktigt med oljevektyget straxt över krysset. Små försiktiga strykande rörelser. Som måttreferens så kan jag säga att stiftet till höger som ser ut som packman är väl knappt en millimeter i diameter.
Så fram med min egenslipade korntång med minimala spetsar och det minsta oljeverktyget jag har som jag bara använder för detta. Man vill ju inte blanda oljeverktygen man använder för att olja med för detta ändamål. Olja på balansfjädern kan nämligen innebära att den klibbas ihop med sig själv. Den skall vara klinisk ren. Varför den sista delen på varvet har något större avstånd än de inre varven är för att det är den här delen som går mellan ruckningspinnarna. Det här var något man kom på med tiden. Det var för att ge lite mer plats till varvet innanför på fjädern. I det här fallet så var det den andra böjen vid den vänstra ringen som jag markerat som skulle justeras. Precis vid krysset. Men det betyder ju även att man kommer ändra positionen på stiftet för det yttre fästet i förhållande till centrum. I detta fall så hade jag förhoppning om att detta skulle lösa sig själv eftersom fjädern redan var förskjuten i sidled. Och så var det. Allt såg helt korrekt ut efter justeringen. Hade det inte gjort det så hade jag även fått justera fjädern där den är fäst i stiftet. Men här slapp jag alltså detta. Notera även att alla andra avstånd mellan varven är lika överallt. Precis som det skall vara. Skulle det vara så att avståndet skiljer sig på flera ställen på balansfjädern så är det viktigt att man jobbar sig inifrån och ut. Annars är det risk för att man ändå får göra om justeringen på de yttre felen.
Så var det då det andra ingreppet. Hålet som agerar lager för den övre delen av axeln i fjäderhuset var för glappt. Och det syntes rätt snabbt när jag började plocka isär urverket. Det var onormalt mycket skräp här. Det börjar med torr olja och smuts. Sedan kommer slitaget. Och materialet som skavs bort i lagret blandas med smutsen och den torra oljan. Det blir som en slippasta. Och vid det här laget kan det gå fort. Så snälla, serva era klockor i tid om ni bryr er om dem. Vart femte år är rekommenderat. Ibland så läser och hör jag folk skryta med att säga att deras klocka går minsann fortfarande även om det är 10-15 år sedan de servade den. Jag tänker bara ”stackars sate”. Och då menar jag klockan och inte ägaren. Han/hon får minsann skylla sig själv. Jag plockade isär en Omega idag som är från 1950 och den såg ut att vara i väldigt bra skick så chansen här är att den har servats regelbundet. Man vet i och för sig aldrig förrän den är rengjord. Men över 70 år gammal och vid en första titt så såg det väldigt bra ut. Det lönar sig ett hålla efter sina klockor. Jag återkommer om den vid ett senare tillfälle.
Men ett glapp fjäderbryggans lager går i alla fall att fixa till hyfsat bra utan att byta ut den. Men man behöver ett stansvektyg. Det här är en av de bästa investeringar man kan göra om man vill kunna göra lite mer än bara rengöring och ny olja. Det kan vem som helt göra bara man har lite tålamod några bra skruvmejslar, några oljor och ett oljeverktyg. Men med ett stansvektyg, då öppnar sig en massa nya dörrar. I detta fall skall jag använda det till att minska diametern på det slitna lagret. Man använder då två kupade stansar. En uppe och en nere. Sedan sätter man bryggan med lagerbanan mellan dem. Jag har lagt upp två bilder som visar detta. Sedan klappar man till med den största hammaren man har… Skämt å sido. Mar tar sin lilla fina hammare och knackar lite försiktigt medan man snurrar på bryggan för att flytta material och därmed minska diametern på lagret. Målet är att göra lagret något för litet. Sedan tar man en smoothing broach (minns inte vad det heter på svenska just nu) och trycker tillbaka materialet lite för att få en jämn yta på lagerbanan. En smoothing broach är typ en smal pinne av stål som är ytterst lite konad. De finns i olika storlekar. Det blir inte riktigt lika bra som en ny brygga men det blir ok och kan hjälpa upp dålig amplitud som ojämn gång. Det syns när man sedan mäter upp klockan på timegraphern. Linjerna blir helt klart rakare.
För övrigt så var det en normal service. Boetten fick sig som vanligt en rengöring i ultraljudstvätten. Men glaset behövde behövde bytas ut. Jag försökte polera upp det men det hade några djupare repor så det skulle resultera i att jag hade behövt tunna ut glaset för mycket om de skulle tas bort helt och hållet. Kom ihåg att för att få bort en repa så måste man ta bort material runt om. Det finns inget magiskt recept att fylla i en repa på ett glas. Jag bytte ju även glas på min egna likadana klocka för några månader sedan. Och den gången beställde jag faktiskt två stycken för att ha ett i lager. Nu kom det redan till nytta.
Vid fototillfället när klockan var klar så klädde jag den i ett slätt svart läderarmband. Jag vet att ägaren helst vill ha ett band med stållänkar. Personligen så tycker jag den här klockan skall ha ett läderarmband. Men smaken är ju som sagt som baken. Sedan är det alltid svårare att hitta ett stålarmband som gifter sig med boetten. Särskilt om man skall försöka hitta något på nätet. Det blir liksom hårda/vassa kanter som skall passa ihop utseendemässigt. Det är lättare med ett läderarmband där hårt möter mjukt och där färgerna ändå blandas. Jag tänker nog rekommendera att han tar klockan till en klockaffär och passar ut ett armband på plats efter tycke och smak. Sedan kan jag fixa längden och sätta dit det på klockan om han vill.
