Eterna startades 1856 av Dr. Joseph Girard och Urs Schild, en skollärare, i Grenchen i västra Schweiz bara några stenkast från Bettlach som jag pratat om i ett tidigare inlägg. Girard och Schild insåg att den växande klockindustrin i Schweiz var en klar möjlighet att göra karriär. När Girard lämnade företaget 1866 så började Schild utveckla tillverkningen med hjälp av automatiska maskiner. De drevs av bland annat vattenkraft från närliggande vattendrag samt en modern ångmaskin. Schild gick bort 1888 och hans två söner Max och Theodore tog över. Eterna strävade alltid framåt och stod för utveckling och nya uppfinningar. En av dessa var ett stöddämpade hus med rörliga bandstift ämnat för militären. En annan var ett armbandsur med alarm. 1932 så gick Theodore Schild bort, som då ledde företaget, och Max son tog över. Samma år delades företaget upp i två delar. Ett som gjorde färdiga ur och ett annat som gjorde urverk. Företaget för urverk fick namnet ETA. Man blev senare den största tillverkaren av urverk i världen. Gissa vilka ETA tillhör idag?
Klockan tillhör en bekant som jag lärde känna i fotosvängen. Urverket är ett Eterna 12804 som i praktiken är ett ETA 2804. Jag skulle gissa att klockan är från tidigt 70-tal. En pigg 50-åring med andra ord. Fast den var inte så pigg när den kom till mig. Den hade dålig ork och all olja var kruttorr. Dessutom så misstänker jag att någon hade försökt att återuppliva den genom att olja lite extra utan att rengöra först. Även på ställen där det inte skall oljas. Ett av dem är lagren för ankaret. Där är det så lite friktion så man anser att olja gör mer skada genom motstånd än att göra nytta. För när jag lyfte på bryggan för ankaret så följde ankaret med upp. Och jag såg tydligt spår av olja på stenarna som agerar som lagerbanor.
Ägaren hade tagit fram klockan några månader tidigare för att i huvudsak slippa dra fram mobiltelefonen bara för att se vad klockan är. Och det håller jag fullständigt med om. Så känner jag också. För så fort man tar upp mobilen så ser man samtidigt att man har typ tio notiser och ett gäng meddelanden som blänger på en. Sedan är man fast. Visst, vill jag se vad som händer i den ”sociala” sfären och i övriga världen då tar jag fram mobilen. Men vill jag bara veta vad klockan är så vrider jag nätt på armen och sedan är det klart. Inga andra distraktioner. Men när ägaren tog fram sin gamla Eterna och bar den några dagar så insåg han att den behöver nog lite hjälp för att gå bra igen. Och då hörde han av sig till mig vilket jag alltid tycker är kul när bekanta vill ha hjälp med sina gamla och halvt bortglömda klockor. För bara för att den slutade att gå så bra en gång i tiden, och hamnade i en låda någonstans, så behöver det inte betyda att det är kört. Oftast är det inte så. De behöver bara lite kärlek så presterar de som de skall igen. Och den här är är ett praktexempel på det. För efter service så går den oerhört bra.
Ägaren hade två önskemål utöver normal service. Byta kronan och glaset. Den gamla kronan var väldigt sliten. Den var blek och såg tråkig ut och var svår att få grepp om. Den hade inte de fem karakteristiska punkterna i en cirkel som illustrerar Eternas logga. Så det kändes ok att byta ut den till en annan som inte heller hade det. Inte heller glaset hade loggan. Så det blev enkelt att byta ut det också. Förövrigt så behövde fjädern också bytas ut. Den gamla var gammal och trött och troligtvis aldrig bytts tidigare. Om fjädern har tappat sin spänst så tappar urverket lite av sin livslust. Amplituden blir låg och sjunker snabbt ännu mer bara efter några timmar. Tillsammans med torr olja och smuts så stannar den lätt inom ett dygn som brukar vara den normala cykeln då man drar upp en manuell klocka.
Så med en ny krona och glas samt service och ny fjäder så hoppar vi nästan 50 år tillbaka i tiden då klockan var ny och fick sin första (och troligtvis till idag enda) ägare. Urtavlan är i det närmsta klanderfri med sina vackra Breguet-inspirerade siffror. Vid fototillfället när den var klar så klädde jag den med ett svart läderarmband. Det är så jag tycker den skall vara. Jag hoppas min kompis får mycket nöje med sin återupplivade klocka och att han kan lägga ifrån sig mobilen lite oftare. Jag tror vi alla behöver det. Även unga människor som nästan ständigt krampaktigt håller i sina ångestframkallande maskiner.
