Nu bultar mitt Omegahjärta hårt. Omega Seamaster från 1959. Och vilken snygging det är.

Den svarta blanka urtavlan är nästan felfri. Visarna är lite mer slitna. Men vad gör det? Ingenting i mina ögon. Locket till boetten är ganska slitet. Troligtvis har det suttit ett natoband på den en tid. Men det syns ju ändå inte när den sitter på armen. Och enligt min åsikt så skall det sitta ett svart läderarmband på denna klocka. Klockan tillhör en gammal skolkamrat till mig. Han letade egentligen efter en De Ville men när han hittade denna så kunde han inte stå emot, och det har jag full förståelse för. Den är ju så snygg! Den var listad som defekt. Och mycket riktigt så gick den inte alls när den dök upp. Vi träffades på ett fik på stan för överlämnandet. Locket till boetten satt rätt löst så jag öppnade den redan på plats. Balans och så såg ok ut. Och efter att ha dragit runt visare och datumringen med kronan så hoppade den plötsligt igång. Ägaren skämtade och sa, ja men tack för ”servicen” då. 🤣 Men självklart ville han ha en riktig service.

Urverket är ett Omega 562. Det har automatik och datum som extrafunktioner. Eller complications som det kallas. Det blev till en början en ganska vanlig service. Fjädern behövde dock bytas ut för den hade blivit ganska trött. Och när jag kom till att sätta dit automatiken igen så kändes det inte rätt. Det skall i det här fallet även gå att dra upp klockan manuellt utöver att automatiken gör om dina rörelser av armen till att dra upp fjädern i klockan. Men det kändes inte ok alls. Den automatiska funktionen drivs av en vikt, eller rotor, som har formen av en halvcirkel som kan snurra runt en axel. Så när du rör armen så gör tyngdlagen sitt för att den tunga delen vill ju alltid vara nedåt.

Under senare delen av 1700-talet så hade urmakare försökt att ta fram en klocka som drog upp sig av kinetisk energi (rörelseenergi) från användaren. Och under 1770-talet så hade urmakaren Abraham-Louis Perelette framgång med detta. Han skapade ett fickur som enligt sägen efter 15 minuters promenad skulle vara fullt uppdragen. Det låter en smula otroligt i mina öron. 15 minuter? Jag undrar lite hur han promenerade när testerna utfördes. Det är också viktigt att nämna urmakaren Hubert Sarton när det gäller tidiga automatiskt uppdragna urverk. Huruvida hur mycket han bidrog med i utvecklingen av dessa är lite oklart. På 1920-talet så letade sig de automatiska urverken in i armbandsuren. Från början var det en enklare version och urverket drogs endast upp när rotorn snurrade åt ena hållet. Åt andra hållet hände inget alls. Men under senare år utvecklades tekniken och genom ett hjul med flera delar så drogs fjädern upp vilket håll rotorn än snurrade. När man drar upp urverket manuellt via kronan så skall rotorn inte röra sig. Men så var fallet i denna klocka. Rotorn hängde med runt ordentligt. Hjulet som är ca 5mm i diameter består av hela sju delar. En överdel och en underdel med en axel genom sig. Axeln består även av ett litet kugghjul i ena änden. Inuti sitter det två extremt små kugghjul, mindre är 1mm i diameter. Och allt hålls ihop av två delar varav den ena gängas på axeln. Dessa hjul kallas för klinkerhjul, reversing wheel eller winding wheel och finns i flera olika varianter. De kan slitas och tappa sin funktion. Men de kan också drabbas av smuts som så många andra delar i en klocka. Jag beslutade mig för att ta isär det. För dessa hjul går inte att få tag på nya. Det går att hitta renoverade men de är hutlöst dyra. Det syntes tydligt att någon innan hade försökt öppna det och samtidigt lyckats repa både översidan och undersidan av hjulet. Och den vägen hade jag inte för avsikt att följa. Problemet var bara att det krävdes speciella verktyg för detta vilket jag inte hade. Jag tillbringade några timmar på att fabricera dessa verktyg för att inte orsaka fler repor. Jag rengjorde alla delar och smörjde upp dem igen. Det gjorde susen. Så nu fungerar automatiken som den skall igen.

Under tiden som jag plockade isär urverket så förstod jag rätt snabbt varför det inte ville gå innan. Jag hittade flera små fiber i urverket som lätt kunde vara orsak till varför det inte ville gå. Personen som jobbat med den här klockan innan har helt klart inte insett att arbetsbänken och sin omgivning måste vara rena. Det är superviktigt. Jag fick även byta uppdragsaxeln som var ordentligt rostig. Klockan fick också ett nytt glas. Jag har beställt en ny fjäder. Men jag kunde inte hålla mig från att sätta ihop klockan med den gamla. Det är inte så mycket jobb att byta fjädern efter den är servad och ihopsatt.

För när det gäller importförsändelser utanför EU så kan det ta lite tid. Inte på grund av själva postgången. Försändelsen kommer till Sverige på några dagar från till exempel England som i det här fallet. Men sedan blir Postnord inblandade. Inte bara för postgången men också för att de fått uppdraget att hantera tulldeklararionen. Här hälls det något trögt i maskineriet som är mycket tjockare än sirap. Nu är det här en försändelse som inte är ett föremål för tull (värdet är under 1600kr) och momsen är redan betald av avsändaren. Men det spelar ingen roll. Postnord kan sitta och trycka på försändelsen i flera veckor. Flera gånger har jag hört av mig till Postnord och frågat var mina paket är för de har ju bevisligen funnits i Sverige i flera veckor. Det kan jag nämligen se i Postnord-appen. Då dyker helt magiskt försändelsen upp dagen efter?!? Alla borde mailbomba Tullverket och kräva att upphandlingen med Postnord görs om. För som det hanteras nu är helt oacceptabelt. Ursäkta mig för mitt utlägg här men det vara bara tvunget att komma ut. 😉