Vi tar väl en Seamaster till medan vi ändå är igång.
Denna gång ett litet damur. Och det är verkligen litet. Urverket, som är ett Omega 620, är inte mer än 17,5mm i diameter. Jag använde nog inte mer än mina allra minsta skruvmejslar som jag på hela urverket. De är 0,5, 0,6 respektive 0,8mm i bredd. Till och med skruvarna som håller fast urverket i boetten med hjälp av två bleck var ytterst små. Vid det här laget hade jag skjutit på middagen alltför länge och fyllt på för dåligt med vätska. Blodsockret hade sjunkit och jag kände mig inte riktigt lika stadig på handen. Det kändes helt plötsligt extremt pilligt. Det här är faktiskt väldigt viktigt med blodsockerhalten och energin. Ett glas apelsinjuice lite då och då håller ordning på stadigheten. Två saker bara måste finnas hemma när jag vaknar på morgonen. Kaffe och apelsinjuice. Har jag missat att köpa det så kan jag lika gärna gå och lägga mig igen. 
Så vad behövdes göra med denna klocka? Ja för det första så gick den inte alls. Ägaren hade nyligen köpt den och ville få det fixat tillsammans med en service. Allt skulle vara ok. Urtavlan var i ypperligt skick. Klockan hade ett Omegaglas med Omegaloggan stämplad på insidan av glaset. Så där valde jag att polera upp glaset i stället för att byta ut det. Det var faktiskt i hyfsat bra skick. Kronan hade också loggan. Det satt till och med ett spänne med loggan på armbandet. Full pott! Eller nästan i alla fall. Själva armbandet var av annat fabrikat. Klockan skall enligt serienumret vara från 1962.
Och det var väl inte så konstigt att den inte gick. Balansen var nämligen ditsatt felaktigt. På den nedre delen av balansens axel sitter det en liten rund plattform. På den sitter det vad man kallar för gångsten. När balanshjulet oscillerar så tar gångsten i ankaret som puffar den fram och tillbaka. Detta i sin tur gör att gånghjulet hoppar ett steg frammåt. Det är det här som vi hör som ett tickande ljud. Servicen gick smidigt, frånsett från den extra pilligheten. Men när jag kom till att sätta tillbaka balansen och olja den övre stenen så händer något trist. Jag skulle öppna den lilla fjäderbrickan som håller fast stenen. I detta fall var det Incabloc. Brickan är formad lite som en lyra. Då går ena benet av (plötsliga svordomar vid detta tillfälle har censurerats). På en av bilderna som jag lagt upp så ligger den jämte en mindre synål och dess öga. Men sånt här kan hända. Det är bara att bita ihop och leta reda på en ny. Men till att börja med så var jag tvungen att ta reda på vilken det var. Det finns ju självklart en massa olika storlekar på dessa. Jag har en katalog från Incabloc som nämner vilken typ det skall vara för respektive urverk. Jag tog reda på vilka andra urverk som använder samma. Sedan gick jag säkert igenom ett hundratal urverk som jag har liggandes. Men nej, ingen av dem var rätt. Men innan jag gav mig ut i den digitala vida världen för att hitta en ny så hörde jag av mig till en bekant som också håller på med klockor. Jag fick tre små damurverk av honom. En av dem såg ut att ha rätt del.
Så nu var det ”bara” att påbörja nästa pilliga moment. Koppen som de två stenarna ligger i måste tas bort från balansbryggan. För det är faktiskt två varav man oljar den ena och det är toppstenen som ligger ovanpå axeln för balansen. Den andra stenen går axeln igenom. Men här får kapillärkraften utföra sin magik så den blir oljad också. Denna kopp kallas även för chaton. Den sitter i detta fall fast med en liten märla. Man får lossa balanshjulet från bryggan först. Sedan tar man bort märlan som håller fast koppen och trycker ur den från bryggan. Endast då går det att sätta dit den lyraformade brickan. Visst, Det finns urverk där spelet är lite mer för brickan och man kan pilla dit den ändå. Men kom ihåg, det här är en Omega. Där finns inget onödigt spel. Här är allt så precist som det skall vara. Om spelet är för stort så kan faktiskt brickan lossna helt från sitt gångjärn när man öppnar den. Och det är inte ok.
Men med den nya brickan på plats och balansen ihop igen så kunde jag slutföra arbetet på denna klocka. Det känns lika bra varje gång. En 60 år gammal klocka får nytt liv igen och kan glädja ägaren. Det är en fantastisk känsla.
