Nej, nu kan jag inte hålla mig längre. Och det här kan bli ett av de längre av mina inlägg.
Landeron, och nu blir det historia igen. En mycket viktig sådan när det gäller kronografer.
Idag känns det så där lite extra speciellt att sätta sig vid arbetsbordet igen. Och nej, det är inte en Omega denna gång. Objektet är en Astin. Det är troligtvis inte så många som känner till det märket. Men de stoppade tydligen ett och annat intressant urverk i sina klockor. Och i denna sitter det ett Landeron 47. Inte 48, som det tillverkades flera miljoner av i över 10 år, utan ett 47 som bara gjordes under något år. Nämligen 1937.
Landeron är mycket välkända för deras kronografer. Och dess historia började när Charles Alfred Hahn och hans bror Aimé Auguste Hahn 1873 startade företaget Charles Hahn & Cie. Från början tillverkade de hela klockor. Men på 20-talet så riktade de sig mer in på enbart urverk. 1924 så köpte man en del patent av Breitling. Och det var här som man gav sig på urverk med kronografer på allvar och namnet Landeron föddes. 1925 så gick man ihop med Fabrique d’Horlogerie de Fontainemelon (FHF). Det sammanslagna namnet blev Fabrique d’Horlogerie de Fontainemelon, succursale du Landeron ci-devant Charles Hahn & Cie. Och om det inte är en munfull så vet jag inte vad som är. Året efter så blev man en grundande del av Ebauches SA. Man blev som sagt väldigt kända och deras urverk användes även av militären.
Kronografer kan i huvudsak delas in i två kategorier. De som var baserade på det så kallade ”column wheel” som huvudfunktion och den andra tekniken som kallas för ”cam-actuated”. Vilken som är den bästa tvistar de lärde om. Och här skall man faktiskt ha i åtanke att NASA på 60-talet först valde en kronograf med tekniken column wheel till sina astronauter. Nämligen Omega 321 och deras Speedmaster. En sak är i alla fall säker. Cam-actuated var en lösning som fick ned produktionskostnaderna. Och det är här som Landeron 47 kommer in i bilden. Tidigare hade man lutat sig mot de gamla patenten från Breitling och bara gjorde kronografer med tekniken column wheel. Men det finns ingen sten som inte går att vända på. Och det gjorde man genom att ta fram Landeron 47 och dess efterföljare.
Så här sitter jag nu med ett legendariskt urverk som jag aldrig har haft i min hand förut. Det är 85 år gammalt och det finns inga servicemanualer med utförlig beskrivning om hur urverket skall hanteras, oljas mm. Det enda jag har att gå på är min erfarenhet. Men det är här jag trivs bäst. Jag har hållit på med väldigt mycket i mitt liv. Och skall sanningen fram så kanske det är så att jag ständigt måste hitta nya utmaningar för att inte bli uttråkad. Jag har ju även skruvat med gamla analoga kameror förut. Och när jag får frågan varför jag inte gör det längre så brukar jag säga skämtsamt att det var inte tillräckligt utmanande. Och nu skrattar nog en väldigt god vän som sysslar med kameraservice av analoga kameror med sitt företag. Eller så får jag en spark på smalbenet nästa gång vi ses. 
Men jag klev som sagt var över till klockor. Ännu en ny utmaning där det fullständigt glimrar i ögonen och hjärncellerna varje gång man öppnar en boett och får se ett vackert och invecklat urverk avslöja sina olika konstruktioner. Det är faktiskt lite av en magisk känsla.
Ägaren till denna klocka hörde tidigt av sig några gånger och nyfiket undrat om jag öppnat den för att se hur den mår. Klockan gick ju, om än inte så bra, men kronografen fungerade inte. Men jag hade inte öppnat den än. Det är för lätt att jag själv blir nyfiken då och plötsligt så ligger den helt magiskt där och är isärplockad och tar mer plats än vad den bör innan det är dens tur. Sedan är det ofta svårt att ge en exakt status bara genom att öppna en klocka. Och särskilt med kronografer med alla sina lager av hjul och armar. Men faktum är att när jag väl öppnade den och skulle påbörja arbetet så såg jag direkt att problemet med att kronografen inte fungerade var troligtvis bara gammal olja och smuts. För om jag hjälpte en arm på traven efter jag startat kronografen den så hoppade den igång och själva klockan fortsatte även att gå efter det. Det är ett gott tecken på att inte något är feljusterat eller slitet i kronografverket. För det räcker med lite felaktigt motstånd här så tappar klockan för mycket ork och stannar till slut. So far so good.
Nästa steg var att ta ur urverket från boetten för att sedan ta av visare och urtavla. Och här blir jag lite fundersam. Visarna gick väldigt lätt att ta av. Det brukar vara svårare eftersom sekundvisaren för kronografen alltid sitter extra hårt. Det är för att den inte skall flytta sig på sin axel när man nollställer kronografen. Det görs ju med ett förhållandevis kraftigt ryck. Men det får bli en noggrannare undersökning när jag sätter ihop den igen. Överlag så var faktiskt urverket i hyfsat gott skick. Man skall ju ha i åtanke att det faktiskt är 85 år. Visst, det var ordentligt smutsigt men inget akut slitet. Förutom fjädern då. Den var riktigt kass. Det var en gammal rackare av kolstål. De hade nackdelen att de tappade spänsten lättare med tiden. Och det hade verkligen den här gjort. Moderna fjädrar består i huvudsak kobolt, nickel och krom plus lite annat. Förutom att de håller spänsten mycket bättre och skapar mindre friktion så har man även vunnit en annan sak. De är mycket mindre mottagliga för magnetism. Och magnetism vill man verkligen inte ha i ett urverk. Det kan påverka en hel del och ge stora problem. Varje gång jag har satt ihop ert urverk så avmagnitiserar jag alltid hela urverket. Och här blev det alltså en ny modern fjäder.
För övrigt så gick servicen bra. Jag hade ju som sagt ingen servicemanual att tillgå. Det har jag i och för sig sällan. På urverk utan kronograf så blir det ganska enkelt att se vad för olja/fett som behövs var. På en kronograf så får man tänka lite extra. Självklart är det samma princip som på grunden till ett urverk. Olja på lagerbanor och fett där delar verkligen gnider mot varandra. Men det är lätt att missa en punkt på en kronograf. När det gäller fett på delar som gnider mot varandra så använder jag i huvudsak Molykote DX som görs av DuPont. ETA avvänder det ganska ofta. Men jag har även ett annat fett från Moebius som heter 9504. Moebius är enormt stora på smörjning till urverk. Och gissa vilka som äger dem? Japp, The Swatch Group. Men DuPont har gett dem en match när det gäller fett och deras Molykote DX.
När jag fick den här klockan till mig så fungerade som sagt inte kronografdelen. När man tryckte på knappen för att starta den så hände ingenting. Den gick heller inte att nollställa kronografen. Sekundvisaren satt envist kvar på ca 3 sekunder efter start. Men som jag skrev innan så när jag väl öppnade den så kunde jag hjälpa en arm på traven så kronografen startade. Det var en lättnad. Då visste jag i alla fall att det inte var något som var totalt trasigt. Och efter att ha tänkt över alla smörjningspunkter i kronografen så går den igen. Man får trycka ordentligt på startknappen. Men troligtvis har det alltid varit så. Jag som har en teknisk utbildning kan tycka att den hävarm som är inblandad här är helt galet konstruerad. Det är ytterst litet avstånd mellan punkten som knappen trycker på och själva rotationspunkten i förhållande till där funktionen utförs. Det är klart man får ta i lite extra då. Det är faktiskt lite konstigt i mina ögon. Men men, med lite extra fett på några punkter så fungerar den ju i alla fall som det är tänkt. Men jag skulle verkligen vilja se en service manual här för att veta hur man tänkt från början. Utöver detta så fick jag justera en fjäder lite som påverkar minutränknaren på kronografen. Den ville inte slå över när en minut gått. Problemet med att sekundvisaren kändes som att den satt lite löst var inget problem alls. Den sitter där den skall efter en nollställning. Eller rättare sagt, efter massor av nollställningar.
Det har varit ett riktigt nöje att jobba med denna klocka. Men även fast jag har satt ihop den helt och skrivit detta inlägg så är den inte riktigt klar. Urverket är klart men inte boetten. Problemet är att halsen till boetten är skadad. Hälften av den saknas. Halsen är ett litet rör som sitter där uppdragsaxeln träs in. Kronan som sitter i änden av axeln träs över halsen. Och i det här fallet så måste detta vara ok. För i änden på kronan sitter det en liten knapp. Denna knapp nollställer kronografen. Knappen övergår i en hylsa som passar i halsen på boetten som är en del av nollställningen. Och i det här fallet när halva halsen saknas så blir det lite glappt. Och då kan nollställningen fallera. Nu är det så att halsen på denna boett är, vad skall jag säga, lite special. För det första så är den lite större än vanligt. Och för det andra så är boetten så tunn så att det kan bli ett problem att få en ny hals att sitta fast. Men eftersom min hjärna fungerar som den gör så ser jag det direkt som en utmaning.
Som en sidonotering så bytte jag även ut glaset på klockan. Det kan kanske verka trivialt i detta fall. Men nu blir det hantverk på allvar för att ta hand om halsen på boetten. Fortsättning följer.
