Georges Ducommun började sin väg som urmakare 1880 som blott 12-årig lärling i den lilla staden Le Locle i västra Schweitz. Ni har säkert hör mig prata om denna stad tidigare. Han var ett av 13 syskon i sin familj och de hade det inte så gott ställt. Så han fick bidra med sin inkomst till familjens ekonomi. Men Georges var en duktig lärling och blev snart en uppstickare i trakten. 1889 så kände han att det var dags att stå på egna ben. Så som 21-åring så startade han Georges Ducommun, Fabriques Doxa.
Namnet Doxa kommer från grekiskan och betyder ära. Georges unika hantverk gav honom väldigt gott ryckte i regionerna Jura och Neuchatel och till följd Schweiz i helhet. I början av 1900-talet så fick han flera utmärkelser utomlands, bland annat Belgien och Italien, för sina fickur. 1908 så patenterade han han sitt ”8-Day Doxa Caliber” vilket blev standard i Bugattis tävlingsbilar. Andra fordon som använde detta urverk var flygplan och fartyg. 1936 så gick Georges bort och hans svärson Jacques Nardin tog över rodret för företaget.
Denna klocka tillhör en bekant till mig. Den är enligt serienumret från 1948. Den behövde helt klart en service. Oljan var ordentligt torr och en hel del smuts hade letat sig in i urverket som är ett Doxa C14. Fjädern var gammal och trött så den behövdes definitivt bytas ut. Jag provade först att få den att gå hyffsat med den gamla fjädern men det gav riktigt dåliga resultat. Så pass dåligt så att jag trodde att det var något mer fel på urverket. Men efter att ha satt i en ny fjäder så går den mycket bättre. Bra amplitude för att vara 75 år gammal och den håller tiden väl. Väl ihopsatt fick den följa med ut på test några dagar. Och här så stannar den några gånger för mig. Den hade legat hemma och gått flera dagar utan att ha krånglat. Men helt plötsligt fick den för sig att stanna några gånger under en dag. Det här var precis då jag skulle resa bort en vecka. Och när jag kom hem så drog jag upp den och provade igen. Samma sak. Den stannade några gånger under en dag. Och vid närmare undersökning så verkade det som om det var väldigt tight mellan glas och visare. Jag hade inte bytt glaset eftersom det var i gott skick. Jag hade inte ens tagit loss det från boetten. Så jag minskade avståndet mellan visarna så att höjden blev lägre. Och nu verkar problemet ha försvunnit.
Vad som är lite tråkigt med denna klocka är två tydliga märken på urtavlan. Jag brukar inte bry mig om märken/mönster som är patina. Men dessa två märken sitter precis där de två stiften sitter på baksidan av urtavlan. Dessa stift är de som håller urtavlan på plats på urverket. Jag har en misstanke att de har bytts ut någon gång och att man har misslyckats lite med detta moment. Stiften fästs nämligen likt en lödning på baksidan av urtavlan. Och brassar man på med för mycket värme här kan man förstöra den synliga sidan av urtavlan. Det är bara en gissning men jag tror att det är det som har hänt här. En annan sak som är lite trist är att det sitter en krona med Certinaloggan på. Undrar hur man tänkte här. Men det går ju i alla fall lösa enkelt. Och det kommer jag och ägaren till klockan att reda ut tillsammans.
Men vad jag verkligen gillar på denna klocka är bandhornen. De är ju otroligt vackra. Bandhorn i varianter av denna stil brukar ibland kallas för teardrop.
