Om jag inte hade varit gråhårig redan så hade jag nog blivit det av den här klockan. Klockan tillhör en gammal skolkompis till mig och tanken var att han skulle ge den till sin dotter. Den har troligtvis varit med om en del i sitt liv. Urtavlan är väldigt krackelerad. Och när jag plockade isär den så hittade jag spår av rost. Inte mycket men den har helt klart varit påverkad av fukt. Det är troligtvis därför urtavlan har reagerat som den har. Men jag tycker den är otroligt snygg så här. Nästan bättre än om den vore felfri. Den har även bleknat lite i det röda på urtavlan. Jämför med den yttre ringen. Urtavlan har haft den tonen också.
Det här är ett väldigt pilligt urverk att jobba med. Det är endast 17,5mm i diameter. Urverket är ett Omega 684. Och här uppstår det första frågetecknet. Min kompis som äger klockan, och är klockintresserad över lag, hade kollat upp referensen på klockan och sett att det borde sitta ett 681 i den. Och eftersom när jag satte klockan på timegraphern så rapporterade den att urverket tickade med frekvensen 19800 gånger i timmen. Precis som ett 681 skall göra. 684 har nämligen frekvensen 21600. Så i detta läge trodde jag att man bytt ut den lilla bryggan som anger modellnumret (caliber på klockspråk).
Själva servicen gick till en början bra. Inga större slitage hittades. Men ett hjul bland löpverkshjulen var aningen skevt. Det satt inte snett på sin axel men själva hjulet var skevt. I det här läget började jag fundera på att beställa ett nytt. Det var transporthjulet (third wheel) det gällde. Det fanns att få tag på så det var skönt att veta. Men nu när jag hade det bekräftat så fick jag en annan tanke. Nämligen att försöka rikta det befintliga. Sagt och gjort. Men det är ju inte att bara lägga hjulet på en plan yta och trycka lite där det avvek. Då kommer det ju bara att fjädra tillbaka. Man måste ju gå förbi den plana punkten för att böja tillbaka hjulet. Här kan man göra på två sätt. Det ena är att lägga hjulet på ett något sviktande underlägg. Inte jättemjukt utan ytterst lite. Självklart måste man göra ett hål i underlägget så man inte kröker den lilla utstickande axeln. Sedan trycker man lite försiktigt på det avvikande området medan man håller resten av hjulet plant. Det andra sättet är att använda plattformen på ett stansverktyg. Den har ju en cirkel med en masa hål. Då kan man lägga hjulet så änden på axeln ligger i ett hål medan den avvikande punkten ligger över ett annat. Resten av förfarandet är likadant. Men det är viktigt att man håller ned hjulet plant. Annars kan man få en intilliggande avvikelse i stället. Jag valde det senare sättet och det såg betydligt bättre ut när jag satte hjulet på plats. Man ser ju direkt om det wobblar aldrig så lite när man sätter snurr på det. Jag skall inte påstå att det blev 100% perfekt men tillräckligt nära för att det inte skall påverka nämnvärt.
Men när jag hade rengjort och satt ihop alla delar igen så gick urverket lite dåligt. Den var bland annat väldigt känslig för olika positioner. Jag har lagt ned ganska många timmar på detta urverk. Jag har bland annat rengjort det en andra gång och satt ihop det igen. Jag har verkligen finjusterat balansfjädern. Även fast den såg ok ut från början. Men till slut fick jag den att gå ok. Man skall ha i åtanke att det är ett 50 år gammalt urverk till en damklocka. För det är ju så att små urverk är alltid svårare att få att gå riktigt bra. Det beror i huvudsak på det lilla balanshjulet. Så i det här läget så gick jag vidare och satte på funktionerna för automatik och datumvisning. Jag satte även på urtavla och visare och sköt den åt sidan för att hur den gick medan jag tog mig an ett annat projekt.
När jag efter en stund tittade på den igen så hade den redan börjar dra sig. Och det kan inte ha varit mer än en kvart sedan jag sköt den åt sidan. Så jag jag la på den på timegraphern igen. Men där såg det fortfarande ok ut. Hmmm. Det finns en slirfunktion i en klocka som gör att man kan ställa klockan. Om den är allt för lös så kan det hända att visarna inte hänger med när klockan går. Men det gäller bara tim och minutvisarna, inte sekundvisaren. Och i det här fallet påverkades denna också. DubbelHmmm. I detta läge ställde jag klockan igen för att kolla hur mycket den hade avvikit efter en timme. Det visade sig vara ganska exakt fem minuter. Och för att få detta verifierat så gjorde jag likadant igen. Samma resultat, fem minuters avvikelse. Här får jag helt plötsligt en aha-upplevelse.
Klockan hade ju helt klart varit utsatt för fukt. Och kanske en hel del med tanke på hur tavlan påverkats. Tänk om det är så att det ursprungliga urverket som bör vara ett 681 har ersatts. Och i detta fall med ett 684 som man fick tag på utan eller trasig balans. Man har sedan använt den gamla balansen. För det är ju bara balansen som styr vilken frekvens ett urverk har. Resten sköts med utväxlingar för att klockan skall gå rätt. Och jag hade ju även hittat en del omaka skruvar i urverket från början. Äntligen såg jag ljuset i tunneln. Och det var inte ett mötande tåg. För med lite matematik så kan man räkna ut hur mycket ett urverk med utväxlingen anpassad för en balans som skall svänga med 21600 men i stället har en med 19800. Kan ni gissa hur mycket det skiljer? Precis, fem minuter på en timme. Man har helt enkelt plockat ihop en klocka med olika delar då det gamla urverket hade varit alltför fuktskadat. Så här har man nu tre val. Hitta en balans till ett 684 eller hitta de hjul som påverkar utväxlingen så att det stämmer med 19800 i frekvens. Det tredje valet är att hitta ett annat urverk som passar. Och i detta fall där originaliteten ändå har äventyras så tycker i alla fall jag att man skall byta ut urverket. Och det tyckte ägaren också. Han lyckades hitta en Omega Genève damklocka med ett 684 i. Denna hade dykt upp på en auktion som defekt på grund av att tavlan var sned och satt inte fast i urverket.
Och efter service av detta urverk så gick det faktiskt väldigt bra. Visst, det är inte originalurverket. Det är inte ens samma modell på urverket. Men som tröst är det ett bättre urverk i grunden. För det är ju generellt så att ju högre frekvens ett urverk har destå bättre är det. Det är teorin i alla fall.
Slutet gott allting gott. Nästan i alla fall. Visarna på klockan var dåliga. Lacken höll på att släppa. Dessutom på ett väldigt konstigt sätt. Normalt släpper en och annan liten bit. Men här hade släppt lite men lacken höll fortfarande ihop. Dessutom kändes det lite mjukt. Detta gjorde att den reste sig och lacken från timvisaren stötte ibland emot minutvisaren. Så tillsvidare så har den fått låna visarna från den Genève som urverket kom från. Men de är blankt silverfärgade. Originalvisarna är vita. Och det skall de vara på den här klockan. Så jag skall göra ett försök att lacka om dem. Jag återkommer om detta. Men för tillfället är den nu i alla fall överlämnad till ägaren som gett den till sin dotter. Och hon blev jätteglad. ❤️
