Det var inte så länge sedan jag hade en så gott som likadan på min arbetsbänk. Och som ni bör veta vid det här laget så ligger mig Omega väldigt varmt om hjärtat. Denna klocka är från 1957. Ett år yngre än den förra jag gjorde. Referensen är 2852-1 SC. Den kom till mig i huvudsak för att den saknade ett index och att den behövde ett nytt glas. Men ägaren var även öppen för en service om så behövdes. Och det gjorde det. Den hade väldigt låg ampitude och all smörjning var snustorr.
Ägaren hade fått tag på en annan urtavla som det var tanken att jag skulle ta ett index ifrån. Den urtavlan var i övrigt i mycket sämre skick. Tyvärr visade det sig att indexena inte var riktigt likadana på urtavlorna. De på den extra tavlan var lite mer åt rose-hållet. Dessutom så var de inte riktigt likadana i nederkant. Så att ta ett index från den tavlan hade sett taffligt ut. Då är det bättre att det får saknas tills jag eller ägaren hittat ett nytt objekt som kan få bli donator.
När jag får in en klocka så är det första jag gör är att testa funktionerna. Går den dra upp? Går den? Om den har extra funktioner såsom datum, dag mm så kollar jag att dessa växlar som de skall. Jag känner på lägena när jag drar ut kronan så att det känns bra. Och här kändes det inte riktigt ok på denna klocka. Det var inte de där destikta lägena som det skall vara. Misstanken var direkt att regelfjädern var av eller kommit ur läge. Och mycket riktigt. När jag lyfte av tavlan från urverket så blottade sig den trasiga delen. Konstigt nog så hittade jag inte den delen någonstans i urverket som hade brutits loss. Så tidigare urmakare hade helt tydligt ignorerat detta och bara tagit bort den avbrutna delen.
Det här är en del som går sönder emellanåt. Jag har ett lager med regelfjädrar för dessa tillfällen. Men självklart så finns det en uppsjö olika modeller av dessa. Och jag visste att jag bara hade några stycken olika till Omega. Jag gjorde en snabbtitt i lagret för att se om jag hade någon till 500-serien av Omegas urverk. Men det hade jag inte. Så jag satte mig datorn för att se om jag kunde hitta någon ute i vida världen. Men först tog jag en titt på reservdelslistan för ett 505 som det här urverket är. Det är nämligen så att ibland så kan en del härstamma från ett tidigare urverk. Omegas delar får ett nummer som består av två delar. Urverk-Del. Så i detta fall trodde jag att jag skulle leta efter ett nummer som var 500-1110. Men det visade sig att denna regelfjädern först gjordes till 330. Hmmm, visst var det så att en av de jag hade var en 330-1110? Och mycket riktigt var det så. Där låg den i sin oöppnade förpackning. Ibland skall man ha lite tur också.
I övrigt såg urverket helt ok ut för att vara 65 år gammalt. Visst fanns det lite slitage. Bland annat så hade lagerbanan på bryggan till fjäderhuset blivit lite för glapp. Ett ganska vanligt fel på gamla urverk. Så den justerade jag. Jag har skrivit om detta typ av ingrepp i tidigare inlägg. Fjädern såg helt ok ut så den fick hänga med en vända till.
När klockan kom till mig så hade den ett rött armband. Först tyckte jag nog inte det var helt passande. Ibland kan jag vara lite för konservativ när det gäller armband. Det las som vanligt tillsammans med boetten i en låda under tiden jag arbetade med urverket. Jag har ett sortimentskåp med en massa små lådor där sådant läggs tillsvidare. Det gäller att ha ordning och reda tills det är dags att slutföra arbetet. Men när det var dags att lägga i urverket i boetten med det nya glaset igen så kom ju armbandet fram också. Och kanske jag hade vant mig tanken. För med rengjord boett, nytt glas så såg det helt plötsligt helt ok ut. Riktigt snyggt faktiskt. Men jag lär med tiden att vara lite mer öppen för olika kombinationer. Gammal hund och sitta ni vet.
