Seiko 5 har funnits i många skepnader. Från rena budgetklockor till denna som är en kronograf och i praktiken är en Seiko ”Pouge” i andra kläder. Det är samma urverk och de har samma boett. Jag har skrivit om en ”Pouge” tidigare och var den fick sitt smeknamn från. Referensen på en sådan är 6139-6005. Denna är en 6139-6032. Den första delen av referensen anger urverkets modell hos Seiko.
Denna klocka som är från 1971 kom till mig för service och byte av glas. Glaset hade ägaren redan fått tag på så det skickade han med. Servicen gick ganska smidigt. Jag hittade egentligen inte några konstigheter förutom en sak och det var fjädern. Den var inte trasig. Men den höll inte sin form. Den var inte helt plan och den hade även några knyckar på sig. En fjäder skall vara plan och den skall ha en jämn s-kurva när den ligger olindad. Är den inte plan så kommer onormalt slitage uppstå på fjäderhusets insida. Och den kommer då inte kunna lämna den kraft som är tänkt för att den släpar mot fjäderhusets botten och topp för mycket. Om en fjäder har knyckar så kommer den inte heller kunna leverera tänkt kraft då den inte glider felfritt mellan varven. Nu är det så att det är lite svårt att få tag på en äkta fjäder för detta urverk. Men den har samma dimensioner som en fjäder till ett ETA 2892 eller Omega 1120. Tyvärr hade jag slut på dem så det fick bli att fylla på lagret lite.
Jag gillar att jobba med kronografer. Det kräver att man behöver de där extra 10 procenten över de normala 100. Det finns så mycket som kan gå fel. Det finns så många fallgropar om man inte vet vad man håller på med. Ett exempel är skruvar som har en excentrisk form. De flyttar alltså sin yttre pereferi när man skruvar på dem. De är till för att kunna justera sidoläget på hjul eller armar. Så när man tar isär en kronograf så måste man leta lite extra efter dessa och inta bara tro att man skall lossa alla skruvar men ser. Går kronografen hyfsat när man får in klockan så behöver man oftast aldrig röra dessa skruvar. Gör man det så kommer man få onödigt med problem. Går kronografen inte som den skall så är dessa skruvar ett hett tips. Nu slapp jag detta i detta urverk för det såg helt ok ut när jag hade satt ihop den och kronografen fungerade som den skulle. En annan utmaning med kronografer är att få dit dess sekundvisare rätt så att när man nollställer kronografen så hamnar den precis kl 12. Det kan vara väldigt pilligt moment. Men jag tycker det blev väldigt bra här. Dessutom på första försöket. Bilden jag lagt upp ljuger lite på grund av den vidvinkliga linsen i mobilkameran. Den är rakt upp vid nollställning. Men det är inte bara visarens position som är viktig. Det gäller även att man oljat rätt på den så kallade hammaren som vrider den hjärtformade delen på hjulet som visaren sitter på. Annars så kan man få lite olika resultat mellan gångerna man nollställer.
En annan pillighet är att trycka dit den yttre ringen på boetten igen. Den går nämligen inte snurra när den sitter på plats. Och då skall man få in boetten och en löst liggande ring, precis på rätt ställe, i boettpressen innan man trycker ihop dem. Misslyckas man så är det bara att ta bort den igen och börja om. Jag brukar försöka få dit ringen lite med händerna först så den åtminstone inte ha möjlighet att skramla omkring under hanteringen. Det går inte alltid för här är det en väldigt precis passning. Här fungerade dock detta trick så det blev lite enklare. En annan sak med denna boett är att den har relativt många delar att hålla reda på. Jag har lagt upp en bild på dessa.
Jag brukar säga att glaset på en klocka är som diamanten på ett smycke. Det lyfter hela klockan till en annan nivå om det är ok. Nu kanske det befintliga på denna klocka hade kunnat gå att rädda. Men ett nytt glas är alltid ett nytt glas. Och nu när ägaren hade skickat med ett sådant så var ju valet rätt enkelt. Den blev ju riktigt fin med ett nytt glas.
Gällande SKX:en så var det ingen service som gällde. Ägaren retade sig lite på att det inte riktigt kändes rakt om man jämför den inre ringen under glaset med urtavlan. Nu visade det sig inte att det var ringen som var sned. Det var faktiskt urtavlan som inte var centrerad ordentligt på urverket. Det syns tydligt på en av bilderna som jag har lagt upp. Urtavlan har oftast två fötter som går ned i urverket. Ibland så låser man fötterna med en skruv som går in vinkelrätt mot dem. I detta fall trycks de bara ned i en plastring som går runt urverket. För att få tavlan centrerad i båda dessa fall så får man helt enkelt böja benen lite. Och jag menar lite. Det behövs oftast väldigt lite. Det blev kanske inte riktigt 100% men helt klart bättre än tidigare. Den inre ringen ligger inte helt tight mellan boett och tävla innan man lagt ihop allt. Så här kan man pilla i all evighet. Men jag hoppas ägaren retar sig lite mindre nu. Den första bilden jag lagt upp i serien av bilder i detta inlägg visar att vissa dagringar har två språk på sig. Så på en sådan klocka matas ringen fram två steg vid varje växling så att man bibehåller valt språk. Detta behöver man inte öppna klockan för att göra. Det kan man ställa med kronan så man får rätt språk.
