Och nu blir det reklamfilm, nej vänta, historielektion menar jag ju.
Junghans startades redan 1861 av Erhard Junghans och han svåger Jakob Zeller-Tobler i Schramberg, Tyskland. Företaget hette från början kort och gott Junghans and Tobler. Från början gjorde man delar till andra företag i trakten. Men 1866 så var det dags för deras första egna klocka. Kort därefter så går Erhard bort och hans fru tog över hjälmen för företaget. Senare tog deras söner Erhard Jr och Arthur över. Arthur hämtade inspiration från USA där han spenderade mycket tid.
1888 så skapade man sin klassiska logga. En stjärna med ett J i mitten. Från början var stjärnan femuddig men ändrades senare till en åttauddig. 1890 så gjorde man sitt legendariska urverk Calibre 10. Det blev deras standardurverk i över 50 år utan att modifieras något under den tiden. 1903 skall man ha varit världens största klocktillverkare med 3000 anställda och 3000000 producerade urverk om året. Det är i snitt ca 8200 om dagen. Men det tog till 1928 innan man gjorde ett armbandsur. Och då satte man inte i något eget urverk utan det kom från en annan tysk tillverkare vid namn Ruhla. Men två år senare hade man korrigerat detta och hade egna urverk även i armbandsklockorna. 1946 gjorde man sin första klocka med kronograf J88. J-serien ansågs för övrigt som några av de bästa på 50-talet. 1972 fick man uppdraget som ”official timekeeper” på olympiaden i München.
Junghans hade ett långvarigt samarbete med den Schweiziska designern Max Bill. Max jobbade mycket med disignfilosofin Bauhaus. Staatliches Bauhaus var en konstskola som startades 1919 i tyska Weimar. Deras måtto var att konst och teknologi skulle smälta in i den ideala formgivningen. Den ursprungliga rektorn Walter Gropius idé var ”genom enheten mellan konstnärlig och hantverksmässig utbildning hitta tillbaks till ett enhetligt estetiskt kulturuttryck”. Skolan lades sedan ned 1933. Och nu blir det frågestund. Varför tror ni att den lades ned just 1933? Men tittar man på Max design så kan man se hur han implementerade filosofin från Bauhaus.
Denna klocka tillhör en kompis till mig. Den har tidigare tillhört en släkting till honom. Nu minns jag inte vem det var i hans släkt den tillhört. Men på baksidan är det slarvigt ristat AS. Och eftersom min kompis efternamn börjar på S så misstänker jag att den kommer från hans pappas sida. Den är ordentligt påverkad av tidens tand och fukt. Lacken på urtavlan har spruckit ordenligt och lossnat på visa ställen vilket har lett till att vissa bokstäver i trycket är borta. När jag får en klocka med en urtavla som är så skadad som denna rör jag den inte över huvud taget. Här var det så faktiskt att det lossnade lite till av lacken bara av att jag lyfte av den. Det är tyvärr inte så mycket man kan göra åt. Väl när tavlan var av så dök mer slitage upp. Ställmekanismen var rätt angripen. Så här blev det mycket manuellt arbete med rengöringen. Först fick de angripna delarna bada i lite röstlösning. Sedan blev det ett bad i kemisk ren bensin. Efter det så gick jag loss med en glasfiberborste. Till sist blev det nya bad i bensinen och till sist isopropanol för att skölja bort alla rester efter partiklar från metall och borste. Jag har lagt upp en dubbelbild på före och efter detta arbete. Det här är ett tidsödande arbete och man måste ha tålamod. Om det som i ställmekanismen är delar som glider och gnider mot varandra så blir det onödigt motstånd och framtida slitage uppstår lättare om man inte gör ett bra jobb. Jag kan lägga ned rätt mycket tid på detta i stället för att bara ge upp och leta utbytessdelar i vida världen. På något sätt känns det alltid lite mer tillfredsställande att fixa en del än att byta ut den. Det här urverket har en antydan till industriellt tyskt påbrå. Det har inga dekorationer alls. Det är bara byggt med tanke på funktion. Och kanske det var därför de på tidiga år lyckades pruducera som många urverk år efter år. Bort med allt annat än det funktionella. Om det är bu eller bä får ni själva avgöra.
